1Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och när de sågo Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt för boskap.
1Reuben leh Gad tate'n gan a hau mahmah ua: huan, Jazer gam leh Gilead gam a muh un, a mun gan a dia mun hoih tak hi in a thei ua;
2Då kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och prästen Eleasar och menighetens hövdingar:
2Huchi in Gad tate leh Reuben tate'n Mosi leh siampu Eleazar leh omkhawm mipite a va houpih ua,
3»Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,
3Israel omkhawmte ma a TOUPA'N a daisak gam Atarotte, Dibonte, Jazerte, Nimrate, Hesbonte,
4det land som HERREN har låtit Israels menighet intaga, är ett land för boskap, och dina tjänare hava boskap.»
4Elealete, Sebamte, Nebote, Beonte gan ding a hoih gamahi a, huan, na sikhate'n gan ka nei ua,
5Och de sade ytterligare: »Om vi hava funnit nåd inför dina ögon så må detta land givas åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa att gå över Jordan.»
5Hoih na sak lam a hihleh hiai gam ka luah ding un hon pia inla, Jordan lui hon pi galkah dah mai ve, a chi ua.
6Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: »Skolen då I stanna här, under det att edra bröder draga ut i krig?
6Huan, Mosi in Gad tate leh Reuben tate kiang ah, Na unaute uh kidouna ah a hoh ding ua, nou bel hiai lai ah na na om maimah ding uh maw?
7Varför viljen I avvända Israels barns hjärtan från att gå över floden, in i det land som HERREN har givit åt dem?
7Bang ding a TOUPA'N a piak gam a lut lou ding a Israel suante lungtang lunglel sak na hi ua?
8Så gjorde ock edra fäder, när jag sände dem från Kades-Barnea för att bese landet:
8Kades-barnea a kipan a gam va enkhe ding a ka sawl in hichi mah bang in na pute un a hih ua.
9sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avvände de Israels barns hjärtan från att gå in i det land som HERREN hade givit åt dem.
9Eskol guam a tuntouh un gam a va mu ua, TOUPA'N gam a piak a lut nop louhna ding un Israel suante lungtang a lunglel sak uh.
10Och på den dagen upptändes HERRENS vrede, och han svor och sade:
10Huchi in huai ni in TOUPA a heh mahmah a, a kichiam a,
11'Av de män som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som är tjugu år gammal eller därutöver få se det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt hava efterföljt mig
11Aigupta gam a kipan a hong pawt, kum sawmnih chiang tunglam mi himhim in Abrahamte, Isaakte, Jakobte, kiang a kichiam a ka piak gam kuamah in a mu kei ding uhi; a hon zuih taktak louh ziak un;
12ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, kenaséen, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterföljt HERREN.'
12Keniz mi Jephune tapa Kaleb leh Nun tapa Joshuate kia lou ngal, amau TOUPA a zuih taktak ziak un, chi in.
13Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem driva omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte hade dött bort som hade gjort vad ont var i HERRENS ögon.
13Huan, Israelte tungah TOUPA a heh mahmah a, TOUPA mitmuh a thil hoihlou hih mi suan tengteng a man vek masiah uh gamdai ah kum sawmli a vak saksak a.
14Och se, nu haven I trätt i edra fäders fotspår, I, syndiga mäns avföda, och öken så ännu mer HERRENS vredes glöd mot Israel.
14Huan, ngai un, Israelte tung a TOUPA hehna kihtakhuai tak behlap in nou gilou in na pute uh sik in na ding ta uhi.
15Då I nu vänden eder bort ifrån honom, skall han låta Israel ännu längre bliva kvar i öknen, och I dragen så fördärv över allt detta folk.»
15TOUPA zui lou a na om himhim uleh aman amaute gamdai ah a omsak nawn mai sin ahi. Hiai mi tengteng na hihmang mai kei ding umaw? a chi a.
16Då trädde de fram till honom och sade: »Låt oss här bygga gårdar åt var boskap och städer åt våra kvinnor och barn.
16Huan, a va naih ua, a kiang ah, Hiai lai ah ka gan ua ding in belam huangte leh ka tate uh a ding khua peuh ka bawl ding ua:
17Själva vilja vi sedan skyndsamt väpna oss och gå åstad i spetsen för Israels barn, till dess vi hava fört dem dit de skola. Under tiden kunna våra kvinnor och barn bo i de befästa städerna och så vara skyddade mot landets inbyggare.
17Kou bel a mun ding ka tun masiah uh Israel suante ma a pai zel ding in ka kigalvan ding uhi: hiai gam a mite ziak in ka tate uh kulh nei khuate ah a om ding uh.
18Vi skola icke vända tillbaka hem, förrän Israels barn hava fått var och en sin arvedel.
18Israel suante mi chih in a mun luah ding uh a luah chiat ma un ka inn lam uah ka pai kei ding uh.
19Ty vi vilja icke taga vår arvedel jämte dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på andra sidan Jordan, på östra sidan.»
19Ka luah ding uh bel hiai lam gal Jordan suahlam a hih ziak in Jordan gal khat lam leh a khen lam zaw ka luahpih tei sin kei uhi, a chi ua.
20Mose svarade dem: »Om I gören såsom I nu haven sagt, om I väpnen eder inför HERREN till kriget,
20Huan, Mosi in a kiang uah, Huchi bang a na chih ua, kidouna a TOUPA ma a hoh ding a na kigalvat ua, a ma a kipat melmate a delhkhiak a,
21så att alla edra väpnade män gå över Jordan inför HERREN och stanna där, till dess han har fördrivit sina fiender för sig,
21TOUPA ma a gam zoh a hih masiah na lak ua kigalvan tengteng TOUPA ma a Jordan na galkah vek uleh,
22om I alltså vänden tillbaka först då landet har blivit HERREN underdånigt, så skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall då bliva eder besittning inför HERREN.
22Denchiang in na pai ding ua, TOUPA tungah leh Israelte tungah na moh kei ding ua; huchi in hiai gam TOUPA ma a na luah ding uh ahi ding a.
23Men om I icke så gören, se, då synden I mot HERREN, och I skolen då komma att förnimma eder synd, ty den skall drabba eder.
23Himahleh huchi bang a na hih kei uleh ngai un, TOUPA tungah na khial uh ahi ding a, na khelhna un a hon mukhe ngeingei ding chih thei un.
24Byggen eder nu städer åt edra kvinnor och barn, och gårdar åt eder boskap, och gören vad eder mun har talat.»
24Na tate uh ding khuate bawl unla, na belamte uh ding in leng huante bawl unla, na gen bangbang un hih un, a chi a.
25Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: »Dina tjänare skola göra såsom min herre bjuder.
25Huan, Gad tate leh Reuben tate'n Mosi kiang ah, Na sikhate'n ka pu uh thupiak bang in ka hih ding uh.
26Våra barn våra hustrur, vår boskap och alla våra dragare skola bliva kvar här i Gileads städer.
26Ka zi, ka tate uh, ka belam honte uh, ka gan hon tengteng uh Gilead gam khuate ah a na om ding ua:
27Men dina tjänare, vi så många som äro väpnade till strid, skola draga ditöver och kämpa inför HERREN, såsom min herre har sagt.»
27Himahleh na sikha, kidou ding a kigalvan tengteng in ka pu uh gen bang in TOUPA ma ah ka va galkah ding uhi, chi in, a gen uh.
28Och Mose gav befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar.
28Huchi in Mosi in, a tungtang thu uah siampu Eleazarte, Nun tapa Josuate, Israel nam innkuan inntek pente thu a pia a.
29Mose sade till dem: »Om Gads barn och Rubens barn gå över Jordan med eder, så många som äro väpnade till att kämpa inför HERREN, och landet så bliver eder underdånigt, då skolen I åt dem giva landet Gilead till besittning.
29Huan, Mosi in a kiang uah, Gad tate, Reuben tate, kidou ding a kigalvan tengteng in TOUPA ma a Jordan lui a hong galkah pih ua, huai gam na zoh uleh Gilead gam pen a luah ding ua na piak ding uh ahi:
30Men om de icke draga väpnade ditöver med eder, så skola de få sin besittning ibland eder i Kanaans land.»
30Himahleh kigalvan a hong galkah pih kei uleh Kanan gamah na lak uah a tel tei mai ding uh, a chi a.
31Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: »Vad HERREN har sagt till dina tjänare, det vilja vi göra.
31Huan, Gad tate leh Reuben tate'n, Na sikhate kiang a TOUPA'N a gen bang in ka hih ding uh,
32Vi vilja draga väpnade över till Kanaans land inför HERREN, och så få vår arvsbesittning har på andra sidan Jordan.»
32Kigalvan a TOUPA ma a galkah in Kanan gamah ka lut ding uh, huchi in ka gam luah ding uh Jordan lui khenlam ah ahi lai ding, chi in a dawng ua.
33Så gav då Mose åt dem, åt Gads barn, Rubens barn och ena hälften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amoréernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: själva landet med dess städer och dessas områden, landets städer runt omkring.
33Huan, Mosi in, Gad tate leh Reuben tate leh Joseph ta Manase suan nam kim khatte Amor kumpipa Sihon gamte, Basan Kumpipa Og gam, huai gamte a khua om tengteng toh, a kim gam khuate nangawn toh a pia a.
34Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,
34Huan, Gad tate'n Dibonte, Atarote, Aroerte;
35Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,
35Atrot-sophante, Jazerte, Jogbehte;
36Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer och boskapsgårdar.
36Betnimrate, Betharante a lam ua, khopi kulh neite, belam huangte toh.
37Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,
37Huan, Reuben tate'n Hesbonte, Elealete, Kiriathaimte, Nebote, Beal-meonte,
38Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava ändrats -- och Sibma. Och de gåvo namn åt städerna som de byggde upp.
38(A minte hihlamdan khit ahi) Sibmate a lam ua; a kho bawlte uh min dang a phuak uh.
39Och Makirs, Manasses sons, barn gingo åstad till Gilead och intogo det och fördrevo amoréerna som bodde där.
39Huan, Manase tapa Makir tate Gilead gamah a hoh ua, a la ua, Amorte huailai a omte a suhsak uh.
40Och Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där.
40Huan, Mosi in Gilead gam Manase tapa Makir a pia; huai ah a om.
41Och Jair, Manasses son, gick åstad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.
41Huan, Manase tapa Jairin huai a khuate a vala a, Havot-jiar a sa hi.Huan, Nob in Kenat a vala a, khopelte toh, amah min tam in Nob a sa hi.
42Och Noba gick åstad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.
42Huan, Nob in Kenat a vala a, khopelte toh, amah min tam in Nob a sa hi.