1Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
1Numei pil tengin a in a lama: himahleh mi haiin amah khutin a phel sia.
2Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
2Amah tanaa omin Toupa a kihtaa: himahleh a lampitea hoihlouin amah a musit hi.
3I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
3Mi hai kam sungah kisaktheihna chiang a om: himahleh mi pil mukten huaite a hawi ding hi.
4Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
4Bawngtalte omlouhna ah, anpiakkuang a sianga: himahleh bawngtal hatna jiakin nakpia punna a om.
5Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
5Theihpih ginomin juau a gen kei ding: himahleh theihpih juautheiin juau a gen hi.
6Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
6Musittuin pilna a zonga, a mu kei hi: himahleh theihsiamna neia ding in theihna a baih hi.
7Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
7Mihai a omna ah lutin, amah ah theihna mukte na mu kei ding.
8Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
8Mi pilvang pilna a lampi theihsiam ahia: himahleh mi haite haina khemna ahi.
9De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
9Mi haiin mohna a nuihsana: himahleh mi tangte lakah hoih deihna a om hi.
10Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
10Lungtangin amah khatna a theia; huan mikhualin a nuamsakna a tokbuai kei hi.
11De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
11Mi giloute in suksiatin a om ding: himahleh mi tang a pha ding hi.
12Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
12Mihing adia lampi dika kilawm a oma, himahleh huai tawpna sihna lampite ahi.
13Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
13Lungtang nuihna nangawn lungkhamna ahia; huan vualnopna tawpna gikna ahi.
14Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
14Lungtanga nungtolhmi amah lampitea damsakin a om ding: huan mi hoih amah maha kipana hihlungkimin a om ding hi.
15Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
15Mi mawlin thu chih a uma: himahleh mi pilvangin a paina hoihtakin a en hi.
16Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
16Mi pilin a kihtaa, gilou akipan a pai mang: himahleh mi haiin musittakin a kipuaa, a kimuang.
17Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
17Kuapeuh heh baih haitakin a ta ding: huan ngaihtuah gilou mi huatin a om hi.
18De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
18Mi mawlin haina a luah ding: himahleh mipilvang theihna khuksakin a om ding.
19De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
19Hoih maah hoihlou a kuna; huan diktat kongpite ah gilou.
20Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
20Genthei amah inveng mahmah muhdahin a om: himahleh hausain lawm tampi a nei hi.
21Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
21A inveng musitin thil a hihkhiala: himahleh mi genthei hehpih, aman nuam a sa hi.
22De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
22Hoihlou ngaihtuahte a paikhial kei umaw? himahleh chitna leh thutak hoih ngaihtuah kiangah a om ding.
23Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
23Sepgimna tengtengah phatuamna a om: himahleh mukte houlimna taksapna lam kia ah a pai.
24De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
24Mi pil manglukhu a hausakna uh ahia: himahleh mi haite haina a haina kia uh ahi.
25Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
25Theihpih dikin khate a suakta saka: himahleh juaute genin khemna a omsak.
26Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
26Toupa kiktakna ah muanna hat a oma: huan a nauten bukna mun a nei ding uh.
27I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
27Toupa kihtak hinna tuikhuk ahi, sihna thangte akipan paimangna dingin.
28Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
28Mipi tamna ah kupipa thupina a om: himahleh mipite omlouhna lal siatna ahi.
29Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
29Kuapeuh a heh hak theihsiamna thupi akipan ahi: himahleh kuapeuh lungtomin haina a tawisang hi.
30Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
30Lungtang hoih sa hinna ahi: himahleh hajatna guhte muatna ahi.
31Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
31Kuapeuh genthei nuaisiahin a Bawlpa a simmoh hi: himahleh kuapeuh tasam tunga chitna neiin amah a zah.
32Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
32Mi gilou a gilou hihnaa paih lutin a oma: himahleh mi diktatin a sihna ah lametna a nei hi.
33I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
33Theihsiamna nei lungtang ah pilna a khawla: himahleh mihaite sunglam panga om kitheihsakin a om.
34Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
34Diktatnain nam a tawisanga: himahleh khelhna mi kuapeuh adingin zahlakna ahi.Sikha pil taka gamta lamah kumpipa deihsakna a oma: himahleh zumna omsak tungah a thangpaihna a om hi.
35En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
35Sikha pil taka gamta lamah kumpipa deihsakna a oma: himahleh zumna omsak tungah a thangpaihna a om hi.