1Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
1Kuapeuh kituamseh amah deihlam a zong hi, huan pilna hoih teng teng tungah a thangpai hi.
2Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
2Theihsiamna ah mi haiin kipahna a neikei, himahleh a lungtang a kitatlat theihna ding ahi.
3Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
3Mi gilou a hong chiangin, muhsitna leng a hongpaia, Zahtaklouhna toh zumna a hongpai.
4Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
4Mihing kam thute tui thukte bang ahi; pilna tuikhuk luite luang bang ahi.
5Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
5Gilou mi san a hoih kei, vaihawmnaa midiktat paih khiak leng.
6Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
6Mi hai mukte kiselna ah a luta, huan a kamin jepna a sam hi.
7Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
7Mi hai kam a siatna ahi, huan mukte a kha thang ahi uh.
8Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
8Huauhatmi thute tanghou limtak bang ahia, huan gil sungnungpen pen ah a tum suk uh.
9Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
9A nasepna zeol leng susemi adingin unau ahi.
10HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
10TOUPA min insang muanhuai ahi; mi diktat huaiah a tai luta, a bit hi.
11Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
11Mi hau hauhsakna a khopi muan ahi, amah ngaihdana kulhbang sang tak bang.
12Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
12Siatna maah mihing lungtang a kiuangsaka, zahna maah kiniamkhiak na a pai hi.
13Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
13Kuapeuh a jak maa dawnna pia, amah adingin haina leh zumna ahi.
14Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
14Mihing lungsimin a batlouhna a dom ding; himahleh lungsim puakkham kuan a thuak zou ding!
15Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
15Mi pilvang lungtangin theihna a mu a; huan mi pil bilin theihna a zong hi.
16Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
16Mihing thilpiakin amah adingin omna a bawla, huan mi thupite maah amah a pi.
17Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
17Kuapeuh a gen masa dikin a kilang phota; himahleh a inveng a hongpaia amah a zongkhia hi.
18Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
18Aisanin kiselna a dai saka, huan mi hatte kikalah a khen hi.
19En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
19Unau hihkhasiat khopi muan sangin lak a haksa jaw: huan huchibang kiselna kulhpi sikchiangte ahi.
20Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
20Mihing gilpi a kama gahin a dim ding: a mukte punnaa hihlungkimin a om ding hi.
21Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
21Sihna leh hinna lei thilhihtheihna ah a om; huan huai itten huai gah a ne ding uh.
22Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
22Kuapeuh ji muin thil hoih a mu a, TOUPA akipan deihsakna a mu hi.
23Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
23Gentheiin kamdamin a khem seka: himahleh hausain khauhtakin a dawng hi.Kuapeuh lawm tampite bawlin amah siatna a hiha: himahleh unau sanga ginom jaw lawm khat a om hi.
24Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
24Kuapeuh lawm tampite bawlin amah siatna a hiha: himahleh unau sanga ginom jaw lawm khat a om hi.