1Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.
1Mi giloute siatna dingin enlah ken, a kiang ua om ut sam ken:
2Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.
2A lungtang un lah nuaisiahna a sin ngala, huan a mukte un siatna thu a gen ahi.
3Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.
3Pilna jiakin in lamin a oma; theihsiamnain hihkipin a om:
4Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.
4Huan theihnain dantante hihdimin a om hausakna manpha leh nuamte tengtengin.
5En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.
5Mi pil a hat: ahi, theihna miin hatna a pungsak.
6Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.
6Pina pilin na galdouna bawl ding na hi ngala: huan thuhilhmi tampite ah bitna a om.
7Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.
7Mi hai adingin pilna a sang lua: kongpi ah a kam ka kei.
8Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.
8Kuapeuh hoihlou hih ngaihtuah, miten siatna deihmi a chi ding uh.
9Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.
9Mi hai ngaihtuahna khelhna ahi: huan musitmi mite adingin kihhuai ahi.
10Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.
10Vangsiat nia na bah leh, na hatna a neu.
11Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
11Sihna lama puak manga omte suaktasak in, huan thaha om dia mansate nangman suaktasak in.
12Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
12Ngaiin, hiai ka theikei uh, na chih leh: lungtangte bukpan huaituh a hgaihtuah kei maw? huan na kha kempan, huaituh a theikei maw? huan michih kiangah a thilhih bangin a pe kei ding maw?
13Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.
13Ka tapa, khuaiju ne in, a hoih ngala; huan cheap khum khuaikhak:
14Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
14Huchiin pilna na kha lama ding ahi chih na thei ding: na muh leh, huchiin kipahman a om ding, huan na lametna sat khiak ahi kei ding hi.
15Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.
15Aw giloupa, mi diktat omna dou dingin tang ken; a khawlna mun hihsiatsak hen:
16Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
16Mi diktat lah sagih vei a puka, huan a thou nawn ngala; himahleh migilou tuahsia zohin a om ding hi.
17Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,
17Na melma a puk lain nuamsa ken, zoha a om lain na lungtang kipak kei hen:
18på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.
18TOUPAN huai a mu khain, amah a kipahpih kei khain, huan amah akipan a thanpaihna a hei mang kha ding hi.
19Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.
19Gilou hihte jiakin kilungkhamsak dah in: giloute ah leng eng sam ken:
20Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
20Mi gilou adinga kipahman om lou ding ahi ngala: mi gilou khawnvak hek lupin a om ding.
21Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.
21Ka tapa, TOUPA leh kumpipa kihta in: huan a koimahmah leng thumanlou ken.
22Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----
22A mau apana-siatna lah thakhata om guih ding ahi ngala: huan amaute apan tuah siatna kua ahia thei?
23Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.
23Hiaite leng mi pil thugente ahi. Vaihawmna mite deihsaktuam neih a hoih kei.
24Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.
24Kuapeuh mi gilou kianga, Na diktat hi, chi peumah; miten amah a hamsiat ding ua, namten amah a kih ding.
25Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.
25Himahlel amah salte adingin kipahna ahi ding, huan a tunguah vualjawlna hoih a hongtung ding.
26En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.
26Dawnna dik pia mukte a tawpa.
27Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.
27Polamah na thilhih bawlkhol inla, lou sungah nang adingin huai tuh mansain bawl in; huan huainungin na in lam in.
28Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?
28A bul beiin na inveng siatna dingin theihpihmi hi ken; huan na mukte in khem ken.
29Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»
29Ka tunga a hih bangin amah tungah leng ka hih ding, chi ken; mi a nasep bangin ka thuk ding.
30Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
30Thadahmi lou kiangah ka paia, huan theihsiamna bei mi grephuan kiangah;
31Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.
31Huan, ngaiin, lignin a khannelh khin veka, huaia aloma louling-neiin a khuhtaa, huan huaia asuang bangte a chim khinta.
32Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.
32Huchihlaiin ka ena, hoih takin ka ngaihtuaha: ka mua, hilhna ka sangta hi.
33Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
33Alah ihmut neu chik, lusuk neu chik, ihmut khut khawng khek zek.Huchibangin suamhatmi bangin na gentheihna a hongpai dinga; huan mi kigalvan bangin na taksapna.
34så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.
34Huchibangin suamhatmi bangin na gentheihna a hongpai dinga; huan mi kigalvan bangin na taksapna.