1Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
1Nipi laia vuk bangin leh, pawltak laia vuah bangin, huai bangin zahtakhuaina mihai adingin a kilawn kei hi.
2Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
2Kawlgit a vakvai bangin, phialphiah a len lai bangin, huchimahbangin hamsia bulneilou a tangtung kei.
3Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
3Zepna sakol ading, kamkaihna sabengtung ading, huan chiang mihaite nungjang ading.
4Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
4Mihai a haina dungjuin dawng ken, huchilouinjaw nang leng amah na bang kha ding.
5Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
5Mihai a haina bangin dawng in, amah kideihna ah a pil kha ding hi.
6Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
6Kuapeuh mihai khuta thu khakin amah khete a tan khiaa, siatna ding a dawn hi.
7Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
7Khebai khete a kikhai nelnel: huaibangmahin mihaite kam sunga gentehna ahi.
8Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
8Suang chiankhawma suangmanpha ip bang in, huaibangin kuapeuh zahtak-huaina mihai kianga pai ahi.
9Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
9Zukhamhat khute lut tou ling bangin, huaibangmahin mihaite kam sunga gentehna ahi.
10En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
10Mihai leh mi vialvak guaimi, thalkapsiammi liamsak jelmi bang ahi.
11Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
11Ui amah luak lama kik nawn bangin, huaimah bangin a haina sunzom mihai ahi.
12Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
12Amah kideihnaa pil mi na mu hi? Amah akipan sangin mihai akipan lametna a om jaw hi.
13Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
13Thadahin, Lampi ah humpinelkai a om; humpinelkai kongzing ah a om, a chi.
14Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
14Kongkhak a kopja ah a kihei jel bangin, huaibangin thadah a lupna tungah a om.
15Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
15Thadahin kuang sungah a khut a thun; huaituh a kam tun nawn dingin a ngap kei hi.
16Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
16Thadah amah kideihna ah a piljaw, a san pe thei ding mi sagih sangin.
17Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
17Kuapeuh paisuak a, amaha hilou kinakna a kihihbuai, ui a bila man bang ahi.
18Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
18Mihai meiekte, thal leh sihna pai bang in;
19är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
19Huaibangin mi a inveng khema, Chiamnuih ka hika hia? chi bangin a om hi.
20När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
20Sing taksap jiakin mei a mit a: huan huauhatmi om louhna ah, kinakna a bei hi.
21Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
21Suangkuangtheite meisum sa a ding bangin leh sing mei a ding bangin: huchibang kinak hat mi kilanna uangsak ahi.
22Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
22Huauhatmi thute an limtak bang ahi, huan gilpi sungnungpen ah a tumsuk hi.
23Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
23Leibel limlangtuia luan bangin lungtang gilou muk a zolin a nal!
24En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
24Mihuathatmiin a muk in a theh dalh a, a lungtang in khemna a pai.
25Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
25Kilawmna thu a gen chiang in, amah um ken; a lungtang ah lah kihhuai sagih a om ngala:
26Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
26A huatna zekhemna in kituam mahleh, khawmpite maah tangpi muh in a gitlouhna etsak ahi ding hi.
27Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
27Kuapeuh khuk tou huaiah a ke ding: huan kuapeuh suang khuk, amah tungah hong kileh ding hi.Lei juau theiin a hihliamsate a mudaha maitangphathat kamin siatna a bawl hi.
28En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
28Lei juau theiin a hihliamsate a mudaha maitangphathat kamin siatna a bawl hi.