1Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
1Jingchiang thu ah kiuangsak ken; niin bang ahia a honsuahsak ding lah na theikei ngala.
2Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
2Midangin nang hon phat uhen, nangmah mah kam hilouin; mikhualin nangmah mah mukte hilouin.
3Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
3Suang agika, piaunel a gik hi; himahleh mihai lungjinna huaite gel sangin a gikjaw hi.
4Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
4Thangpaihna a gilou, hehna a khel; himahleh thiikna maah kua a ding thei dia?
5Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
5A langtanga salhna itna selguk sangin a hoihjaw.
6Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
6Lawm liamna te a ginom: himahleh melma tawpna a loliap hi.
7Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
7Kha gilvahin khuaikhak a chimtaka: himahleh kha gilkial adingin thil kha chiteng a khum hi.
8Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
8Vasa a buk akipan a vakvai bangin, huaibang in a mun akipan mi vakvai ahi.
9Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
9Nuhtheih leh gimnamtuiin lungtang a kipaksaka: huai bangmah mihing lawm khumna lungsimtaka thupha a hongpai ahi.
10Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
10Na lawm mah mah, na pa lawm manghilh ken; na tuahsiatna niin na unau in ah hoh ken: inveng a naia om unau gamla pia om sangin ahoih jaw hi.
11Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
11Ka tapa, pil in, ka lungtang kipak sak in, kei hontai ka dawn theihna dingin.
12Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
12Mi pil in hoih lou a mua, a bu hi: himahleh mi mawlin a awlmoh keia, a thuak loh hi.
13Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
13Mikhual a ding mohkhu dia om a puansilh la in; huan numei lamdang adia mohkhu dia om chiamkamna dingin len in.
14Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
14Kuapeuh aw ngaihtaka, jingsanga bel taka thoua, vualzawl, amah adingin hamsiaa sim ahi ding hi.
15Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
15Vuahchin nia vuah ju leh numei kinak hat a kibang:
16Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
16Kuapeuh amah khou tuh huih khou bang ahia, khut taklama sathau ham bang ahi.
17Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
17Sikin sik ahiamsaka; huaimahbangin mihingin a lawm mel a himsak hi.
18Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
18Kuapeuh theipi kung kem in huaia a gah a ne ding; huan kuapeuh a pu ngak zahtakin a om ding hi.
19Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
19Tuia maitangin maitang a muh bangin, huaimah bangin mihing lungsim ah mihinna a kimu.
20Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.
20Seol leh abaddon a lungkim ngei kei ua, huan mihing mitte a lungkim ngeikei uh.
21Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
21Huansiangna bel dangka ading ahi, huan meipi dangkaeng a ding, huchiin mihing phatnaa zeetin a om.
22Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
22Mihai sum sungah buh taisate lakah sukin su mahlecin, huchipiin leng amah akipanin a haina a paimang kei lai ding hi.
23Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
23Na belamhonte omdan thei dingin thanuam in, huan na ganhonte hoih takin en in:
24Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
24Hauhsaknate lah khantawn ading ahi ngal keia; huan manglukhuin suan tengteng a daihzou hia?
25När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
25Buhpawl puakin a oma, huan loupa nou a kilang, mualte loupate a kilakhawm ahi.
26då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
26Belamnouten na puansilh ding honpe ding, huan kelten na lou man ding:Huan na an dingin, na inkote an dingin kel nawitul kiching a om ding hi; huan na nungakte vakna dingin.
27då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.
27Huan na an dingin, na inkote an dingin kel nawitul kiching a om ding hi; huan na nungakte vakna dingin.