1Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
1Pilnain a in a lamkhina, a khuam sagihte a phuta:
2Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
2A gante a goutaa: a uain leng a helta hi; a dohkan leng a bawl khinta.
3Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
3A nungakte a sawlkhe taa, khopi munsang penpente tungah a kikou a,
4»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
4Mi mawl peuhmah, hiai lamah hong kihei hen: theihsiamna neilou amah tungtang ahihleh, aman a kiangah,
5»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
5Hongin, ka tanghou ne unla, ka helsa ka uain dawn un, a chi hi.
6Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
6Pai khia unla, nou mi mawlte, hing un; theihsiamna lampi ah pai un.
7(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
7Musitmi bawl hoihin amaha dingin zumhuaina a mu: huan kuapeuh migilou salin amah adingin minsiatna a mu.
8Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
8Musitmi sal dahin, nang a honho kha ding: mi pil salin, huan nang a honit ding.
9Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
9Mi pil kiangah hilhna pe lechin, a pilzo lai dinga: mi diktat sinsakin,
10HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
10Toupa kihtak pilna bul ahi: mi siangthou theihna theihsiamna ahi.
11Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
11Kei jiakin na nite lah hihtam ahi dinga, na damsung kumte lah hihpun ahi ding hi.
12Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
12Na pil leh, nangmah adia pil na hi. Huan mi na muhsit leh, nang kian na po ding hi.
13En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
13Numei hai a aphuai; mimawl ahia, bangmah a theikei.
14Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
14Huan a in konhkhak ah a tu a, khopi munsangtea tutphah tungah,
15för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
15A vial paite sam ding, a lampite ua pai jelte,
16»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
16Mi mawlte, hiai laiah hongkihei heh: huan amah theihsiamna neilou tungtang ahihleh, aman a kiangah,
17»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
17Tui gukte a khuma, aguka tanghou nak a nuam hi, a chi.Himahleh aman huailaiah misite a om uh chi a theikei; a mi sapte Seol thuk ah a om uh chih.
18han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----
18Himahleh aman huailaiah misite a om uh chi a theikei; a mi sapte Seol thuk ah a om uh chih.