¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

¹TOUPA aw, ka thumna ngaikhia inla, ka kikou husa na kiang tung hen.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

²Ka mangbat niin ka lakah na mai sel kenla: kei lamah na bil hondohin; ka honsap hun chiangin hondawng pahin.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

³Ka damsung nite meikhu bangin a jam manga, ka guhte tuh taptung bangin a saa.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁴Ka lungtang tuh loupa bangin hailumin a oma, a vuai zouta hi; ann nek leng ka mangngilhta ngala.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁵Ka thum husa jiakin ka guhte tuh ka sa ah a belh bikbek ahi.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁶Gamdai tuivapi bang ka hi a: kho tul simbu bang phet ka na hita hi.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁷Ka hak gige a, kawlgit in tunga amah kiaa om bang ka na hita hi.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁸Hondouten nitumin hon gensia ua: ka tunga hangsanten keimah banga om dingin hamsia a lou nak uhi.

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

⁹Vut tuh an bangin ka ne a, ka dawn dingin khitui toh ka helta ngala.

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹⁰Na lunghih louh mahmah leh na heh jiakin: nang non dom kanga, na honpai mangta ngala.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹¹Ka damsung nite tuh limliap kiam bang ahi a; loupa bangin ka vuaita hi.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹²TOUPA aw, nang bel khantawnin na om dinga; nangmah theihgigena leng suan tengteng phain a om lai ding hi.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹³Na thou dinga, Zion tang tuh na hehpih dinga: amah lah hehpih a hunta ngala, ahi, hun seh tuh a tungta hi.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁴Na sikhaten a suangte a it un, a leivui leng a hehpih ngal uhi.

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁵Huchiin nam chihin TOUPA mintuh a lau ding ua, leia kumpipate tengtengin na thupina leng a lau ding uhi.

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁶TOUPAN Zion khua dingsakta ngala, a thupina kithuamin a kimuta hi;

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁷Tagahte thumna tuh a limsaka, a thumna uh a musit kei hi.

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁸Huai tuh khangthak hongom ding adingin gelh ahi dinga: nam siama hongom di in TOUPA tuh a phat ding.

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

¹⁹Aman a mun siangthou sangpi akipanin a en suka; TOUPAN van akipanin lei a mu a;

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²⁰Suangkulhtang thum ngaikhe ding leh, si dinga sehte sut dingin;

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²¹Huchi-a miten Ziona TOUPA min tuh a genthang ua, Jerusalema a phatna tuh a genthang theihna ding un.

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²²Mite a kikhawm khawm ua, lalgamte toh, TOUPA nasem ding in.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²³Aman lam lakah ka tha a bahsaka; ka damsung tuh a hihtom hi.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁴Ka Pathian aw, ka hatlai nite khawngin honla mang ken, ka chia: nang kum tuh suan om sung tengtengin a om ding hi.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁵Leitung kingakna tuh nidanga na phum sa ahi a; vante leng na khutsuak ahi.

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁶Huaite tuh a hongmang dinga, nangjaw na om tawntung ding hi: ahi, huai tengteng tuh puansilh bangin a honglui dinga; puan bangin na khek dinga, a honglamdangta ding hi.

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁷Nang jaw na ngeingeia, na kumten bei ni himhim a neikei ding.Na sikhate tate tuh a om gige ding ua, a suangte uh na maah hihkipin a om ding uhi.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁸Na sikhate tate tuh a om gige ding ua, a suangte uh na maah hihkipin a om ding uhi.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.