Svenska 1917

Paite

Psalms

120

1En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
1Ka mangbatna ah Toupa ka sama, huchiin aman hondawng hi.
2HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
2Toupa aw, muk juautheite lakah leh lei mi khemhat lakah ka hinna humbit in.
3Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
3Nang lei khemhat, na kiangah bang a honpia ding ua, bang a honbehlap ding ua?
4Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
4Mi hat thal zumtakte, Juniper sing lingte toh.
5Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
5Mashekte gama ka om leh Kedarte puanin laka ka om ka tung a gik hi.
6Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
6Ka hinnain lemna hote kiangah sawtpi omna a neita hi.Ken kituah ka uta; himahleh thu ka gen takin kidou a ut nak uhi.
7Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
7Ken kituah ka uta; himahleh thu ka gen takin kidou a ut nak uhi.