1Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.
1Babulon lui gei khawngah huailaiah i tu-a, ahi, i kap jela, Zion i ngaihtuahin.
2I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.
2Huaia muisumte khawngah i kaihgingte i khai ua.
3Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»
3Zion la khat honsaksak un, chiin, huaiah sala honpiten lasa dingin honsawl ua, honhihgentheiten lah nuamsa dingin leng honchi ngal nak uhi.
4Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
4Mi gam peuhah Toupa la bangchin i sa thei dia?
5Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.
5Jerusalem aw, ka honmangngilh aleh, ka khut taklamin a thilsiam mangngilh sam hen.
6Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
6Kon theihgige kei aleh, ka lei ka dangtawngah belh bikbek hen; ka nopsakna pen sanga Jerusalem ka deih jawk ka leh.
7Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»
7Toupa aw, Jerusalem ni jaw Edom suante tungah a selamin theigige in: a suangphum nangawn leng chimsak un, chimsak un, chite.
8Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
8Babulon tanu aw, hihmana om ding; ka tung ua na hih banga honthuk ding tuh kipakin a om ding hi.Na tanu noute honla saka, suangpa satna dia zangpa ding tuh kipak takin a om ding hi.
9Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.
9Na tanu noute honla saka, suangpa satna dia zangpa ding tuh kipak takin a om ding hi.