¹För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

¹Toupa aw, nang ngentel takin non ensuaka, non theita hi.

²Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

²Nang ka tut leh ka din na thei naknaka, ka ngaihtuahna tuh gamlapi akipanin leng na thei thei hi.

³Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

³Ka pai leh ka lup non entel jela, ka omdan tengteng na thei vek hi.

⁴Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

⁴Ngaiin, Toupa aw, nang na theih siang vek louh, ka lei ah thu himhim a om kei hi.

⁵Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

⁵Nang ka nunglam leh ka mallamah non umsuaka, ka tungah na khut na koih lai hi.

⁶En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

⁶Huchitela theihna kei dingin a lamdang lua a; a sang tela, ka pha zou kei hi.

⁷Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

⁷Na kha kiang akipanin koiah ka pai dia? Na ma akipan koiah ka tai mang dia?

⁸Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

⁸Van ah kahtou ning chileng, huaiah lah na om ngala: Sheol ah lupna bawl ning chileng ngaiin, huaiah leng na om jel ngala.

⁹Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

⁹Jing kha jakin, tuipi tawp pekah vaom ning chi leng;

¹⁰så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

¹⁰Huaiah leng na khutin non pi dinga, na khut taklamin honlen ding ahi ngala.

¹¹Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

¹¹Pellouin mialin honkhuh zouvek ding a, ka kima vak tuh jan ahi ding chi dek lengleng;

¹²så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

¹²Mialin leng nang lakah bangmah a liah keia, jan lah sun bangin a vakjaw ahi: nang dingin mial leh vak a kibang salpsap hi.

¹³Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

¹³Nangmah ngeiin ka lungsim na neia: ka nu gilsungah non phankhawm hi.

¹⁴Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

¹⁴Na kiangah kipahthu kon hilh dinga; lauhuai tak leh lamdang pi-a bawl ka hih jiakin: na thilhihte lah lamdang tak ahi a; huai tuh ka hinnain a theitel mahmah hi.

¹⁵Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

¹⁵A guka bawla ka oma, lei mun nuainungpena kilawmtaka bawla ka om laiin, ka guh ka tang nang lakah selin a om kei hi.

¹⁶Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

¹⁶Ka lim kibawl kim nailou tuh na mitin a mu-a, na laibu ah ka hiangte tengteng gelh vek ahi, ani sima bawlin a om jela, khat leng a om nai louh laiin.

¹⁷Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

¹⁷Pathian aw, na ngaihtuahnate kei adingin manpha hina tele! a gawmkhawmna thupi hina tele!

¹⁸Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

¹⁸Sim dek mahleng, a tamdan tuh piaunel sangin a tam zo ding: ka khanloh aleh, na kiangah ka om nilouh naknak ahi.

¹⁹Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

¹⁹Pathian aw, mi gilou-saloute na thah ngei dinga; huchiin sisan suah hat miten honpaisan ding.

²⁰de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

²⁰Amau tuh gilou takin nang a hon gensia un, nangmah douten na min tuh a genthanghuai nak uhi.

²¹Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

²¹Toupa aw, nangmah hote ka ho kei ahia? Nangmah sualte tungah ka lung kim lou kei ahia?

²²Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

²²Amau tuh huat petmahin ka huaa: hondoute dingin ka sep chiat hi.

²³Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

²³Pathian aw, ngentel takin honen suak inla, ka lungtang thei in: honchian inla, ka ngaihtuahnate thei in.Huan, kei ah gilou-salou lam mawngmawng a om hiam om lou, en inla, khantawn lampi ah honpi in.

²⁴och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

²⁴Huan, kei ah gilou-salou lam mawngmawng a om hiam om lou, en inla, khantawn lampi ah honpi in.