1Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
1Toupa ka suangpa tuh phatin om hen, aman ka khutte galkap a zilsak jela, ka khutzungte dou dingin a chil jel hi.
2min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
2Ka chitna leh ka kulhpi, ka insang leh honhumbitpa, ka phaw leh ka muanna ngakna ka nuaia ka mite zoujelpa ahi.
3HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
3Toupa mihing kua ahia a hiha, na theih naknak? Mihing tapa leng kua ahia a hiha, na ngaihtuah naknak?
4En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
4Mihing jaw bangmahlou bang lel ahi a: a damsung nite lim mang jel bang ahi.
5HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
5Toupa aw, na vante kunsakin hongpai suk inla: tangte koih in, huchiin a khukhe ding uhi.
6Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
6Khua phesak inla, amau tuh dalhsakin: na thalte tuh kap khia inla, hihbuai gawp in.
7Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
7Tunglam akipanin na khutin honsawk inla; honhonkhia inla, tuilian akipanin:
8vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
8A kam un bangmahlou peuh a gen ua, a khut taklam utuh khut taklam diklou ahi.
9Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
9Pathian aw, nangmah pahtawiin la thak ka sa dinga: pekging gui sawm nei toh nangmah phatin la ka sa ding hi.
10dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
10Amah ahi, kumpipate kianga hotdamna piaa, namsau mi hihsethei laka a sikha David honkhepa pen.
11Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
11Honhonkhia inla, mikhualte khut akipan honhumbit in, a kam un thu bangmahlou peuh a gen nak ua, a khut taklam uh khuttaklam diklou ahi.
12När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
12Ka tate uh a hongvalnou ua sing nou didip banga a om ua; ka tanute u leng inpi omdan gel banga a ninga suangkhuak banga a om hun un;
13när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
13Ka buhinte uh a dima, thil chichih a om phetphuta; ka belamte un leng nou a sang asanga tam. A sing asinga tam ka mun ua a neih chiang un;
14när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
14Ka bawngte uh a hongsuan phata; nou neihsiat himhim a pmlouha; insungloh himhim leh pawtkhia himhim a omlouha, ka konhzingte ua kikou husa himhim a om louh chiangin;Huchibanga om mite tuh kipak takin a om nak uhi: ahi, Toupa Pathian a nei mite tuh kipak takin a om nak uhi.
15saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
15Huchibanga om mite tuh kipak takin a om nak uhi: ahi, Toupa Pathian a nei mite tuh kipak takin a om nak uhi.