1För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
1Ka Pathian, ka Pathian, bangachia honpaisan? Bangachia honpanpih dinga na gamlat mahmaha, ka thumna thute akipana na gamlat?
2Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
2Ka Pathian aw, sunin ka kikou-a, himahleh na dawng tuan keia; janin leng ka kikou-a, ka dai tuan kei hi.
3Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
3Himahleh, nang Israelte phatnaa tengpa aw, nang jaw na siangthou hi.
4Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
4Ka pipute uh nang honna muang ua: a muang ua, huchiin nang na humbit jel hi.
5På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
5Nang honsam ua, huchiin, humbitin a om jel ua: honmuang ua, huchiin zahlakin a om ngeikei uhi.
6Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
6Kei jaw mihing himhim ka hi keia, tangtel phet ka hi a; mihingte gensiat leh mite muhsit ka hi.
7Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
7A honmu peuhin honnuihsan ua, a muk uh a lawksak ua, a lu uh a sing uh;
8Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
8TOUPA muang hi ven, aman amah humbit leh ake: a tunga a kipah jiakin humbit leh ake, a chi ua.
9»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
9Nang tuh sul akipana honlakhepa na hi a: ka nu nawi tunga ka om laiin nang non gingta sakta hi.
10Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
10Sul akipan himin nangmah tungah ngak ka nahi a: nang tuh ka nu gilsung himah ka Pathian na hi hi.
11På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
11Hon gamlat mahmah ken; mangbatna ding anai ngala; panpihpa ding himhim a om tuan kei hi.
12Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
12Bawngtal tampiin honum suak ua: Basan gama bawngtal hat takten hon um suak dedup uhi;
13Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
13Humpineilkai duhgawl humham hat bangin a kam un honkamkat khum uhi.
14Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
14Tui banga buak khiakin ka oma, ka guh tengteng leng a kilawi hi; ka lungtang tuh khuainun bang ahia, ka gil lakah a zul khinta hi;
15Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
15Ka tha tuh belpei bangin a keu khina; ka lei leng ka dangtawngah a belh bikbeka; nang sihna leivuiah nonpi lutta hi.
16Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
16Uiten a honum suak ngal ua: thil hoihlou hih omkhawmten hon um bit ua; ka khut leh ka khete a vut uhi.
17Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
17Ka guh tengteng ka sim theia; amau lah honenin hon ensal ua;
18Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
18Ka puansilhte a kihawm ua, ka puannak dingin ai a san uhi.
19De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
19Nang bel, TOUPA aw, hon-gamlat mahmah ken! hon Hihhatpa aw, honpanpih dingin hongkin in!
20Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
20Ka hinna tuh namsau lakah humbit inla; ka neih sun pentak tuh ui thilhihtheihna lakah humbit in!
21Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
21Humpinelkai kam akipanin hon hondam inla; ahi, gam bawngtal ki akipanin ka kha hondam in!
22Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
22Ka uanaute kiangah na min ka hilh dinga: kikhawmte lakah ka honphat ding hi;
23Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
23TOUPA laudansiamte aw, amah phat un! Jakob suan teng teng aw, amah pahtawi un: Israel suan tengteng aw, amah kihta un:
24I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
24Aman gimthuakmi gimdan a musit ngal keia, a kih sam kei hi; a mai lah a lakah a sel kei hi; amah a sapin a ngaikhe jaw hi.
25Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
25Kikhopna thupitaka ka honphat jelna jaw nang maha ahi: amah laudan siamte maah ka thuchiam ka tangtun ding hi.
26Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
26Thunuailutten a ne ding ua, a tai ding uh: amah zongten TOUPA a phat ding uh: na lungtang uh khantawnin hingin om hen!
27De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
27Kawlmong mi tengteng in leng a thei nawn ding ua, TOUPA lam a ngata ding uh: nam chiha chi chih na maah a kun ding uhi.
28Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
28Gam tuh TOUPAA ahi a, nam chih tunga vaihawmpa ahi ngala.
29Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
29Leia mi neizou tengtengten a ne un chibai a buk ding ua; leivui dia paisuak ding tengteng tuh a maah a hongkun ding uh, amau hinna hingsak gige theiloute.
30Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
30Chi suanin amah nek leh tak a a bawl dinga; khangthak hongom nawnte kiangah TOUPA tanchin a hilh ding ua;A hongpai ding ua, nam hongpawt ding kiangah, A hihkhinta, chiin, a diktatdan a hontheisak ding uh.
31Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
31A hongpai ding ua, nam hongpawt ding kiangah, A hihkhinta, chiin, a diktatdan a hontheisak ding uh.
32Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.