¹Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

¹Toupa aw, honsualte nang sualin: hondoute nang douin.

²Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

²Phaw neu leh phaw lian lenin, honpanpih dingin ding in:

³drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

³Tei leng phawi inla, hon delhte lam na dalin: ka hinna kiangah, Na hondampa ka hi, chi in.

⁴Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

⁴Ka hinna hihmang tuma zongte zahlak saka hihzumin om uhen: hon hihsiatna dinga thubawlte, taijak sakin gending theilou hialin om uhen.

⁵Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁵Toupa angelin hawl kawm jela buhsi huihin a mutleng bangin om uhen.

⁶Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁶Toupa angelin delh kawm jela, a lampi uh mial tak leh nal tak hi hen.

⁷Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

⁷A jiak omlouin honmatna ding un a len uh kokhuk ah a phah gu ua, a jiak omlouin ka hinna kiakna dingin kokhuk a tou ngal uhi.

⁸Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

⁸A ki ginlouh laiin siatna a tungah tung henla; a len phah gukah amah mah awk henla: huaiah ke sia hen.

⁹Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

⁹Huchiin ka hinna Toupa ah a nuam ding hi: a hotdamna ah a kipak ding.

¹⁰Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

¹⁰Ka guh tengteng in, Toupa, migenthei a lanzoh vuallouh laka humbitpa ahi, tagah leh genthei, a hihgampa laka humbitpa, nang bang mawngmawng kua a om? a chi ding.

¹¹Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

¹¹Theihpih diktatlou hialte a hong ding ua; ka thiltheih hetlouh thu ahte thu a hon dong ua.

¹²De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

¹²Ka hinna in thil tan khop in thil hoih thil sia in a hondin hi.

¹³Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

¹³Ken bel, a damlouh lai un, ka puansilh tuh saiip ahi a: ka hinna anngawlin ka hih genthei ngala; ka thumna tuh keimah angsung ngeiah a hongkik nawn hi.

¹⁴såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

¹⁴Ka lawm hiam, ka unau hiam leng hi heh aw a tung ua ka omdan ding bang in ahi ka om: mi a nu kah bangin sunin ka kun hi.

¹⁵Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

¹⁵Himahleh kei ka bai leh amau a kipak sem ua, a kikhawm hial ua: mi vuak hatte honsual ding in a kikhawm ua, huai lah ka nathei ngal kei a: tawpnuam louin honhih ek uhi.

¹⁶Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

¹⁶Ankuang luina a nuihja chiamnuihna gente bang phetin a ha uh hon gawi khum uhi.

¹⁷Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

¹⁷Toupa, nang bangtan ahia na et ding? Ka hinna hihsiat a tupna lak uah honkhia inla, ka neih sunpen humpinelkai lakah hon khia in.

¹⁸Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

¹⁸Kikhopna thupi takah kipahthu ka honhilh dinga: mi tampi lakah ka hon phat ding hi.

¹⁹Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

¹⁹Ka melmaten diklou takah hon otsan kei uhen: bangmah lou a honhote leng a mit un kihoupih sam kei uhen.

²⁰Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

²⁰Kituahna thu himhima gen ngal kei ua: hiai gam a om hiathiat te khemna thute a ngaihtuah jaw uhi.

²¹De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

²¹Ahi, a kam un hon kamkat khum ua; Ku! Ku! i mitin i muta a chi ua.

²²Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

²²Toupa aw, nang na mu hi, daihsan ken. Toupa aw, hon gamlat mahmah ken.

²³Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

²³Ka Pathian leh ka Toupa aw, ka vaihawm dingin, ahi, ka thu a hon gum dingin, kihalhsak inla, hakin.

²⁴Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

²⁴Toupa ka Pathian aw, na diktatna bangjelin vai honhawm sak inla; amauten hon otsan kei uhen.

²⁵Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

²⁵A lungsim un, Nuam e! Huchi bang a keimaw i deih, chi kei uhen. Amah i valh khinta, chi sam kei uhen.

²⁶Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

²⁶Ka siatna tunga kipakte zahlak leh gending beiin om chiat uhenla; ka tung a kiliansakte zahlakna leh zumna silhsakte zahlakna leh zumna silhsak in om uhen.

²⁷Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

²⁷Ka diktatna tunga kipakte nuama kikouin kipak takin om uhenla: Ahi, a sikha vangphatna tunga kipak sak Toupa tuh pahtawiin om hen, chi gige uhen.Huchiin, ka leiin na diktatna thu a gen dinga, na phatna thu leng nitumin a gen ding hi.

²⁸Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

²⁸Huchiin, ka leiin na diktatna thu a gen dinga, na phatna thu leng nitumin a gen ding hi.