¹För sångmästaren; en sång av Koras söner.

¹Sakhi tal, luita tui duha nak hawkhawk bangin, Pathian aw, ka hinna nangmah duhin a nak hawkhawk ahi.

²Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.

²Ka hinna Pathian duh in, Pathian hing duhin, a dangtak ahi; chikchiang in ahia Pathian ma ka tun dinga, A mai ka muh ding.

³Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?

³Ka khitui sun leh jan in ka an ahia, Na Pathian koia om ahia leh! Honchi nilouhlouh ua.

⁴Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»

⁴Hiai thil ka thei gige a, ka hinna ka sungah ka sungbua a, mipi laka ka paiin, nuamna leh phatna ging toh, mi tampi khawlni-a Pathian biakin juana a ma uh ka kaih jel dante.

⁵Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.

⁵Ka hinna aw, bangachia kun nilouh? Bangachia ka sunga buai? Pathian lamen in; a melma damna jiakin amah ka honphat ding ahi ngala, hon panpihpa leh ka Pathian.

⁶Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

⁶Ka Pathian aw, ka hinna ka sungah a kun nilouh; huaijiakin Jordan leh Hermon gam akipan, Mizar tang akipanin kon thei gige ahi.

⁷Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.

⁷Na tui luang ging juajua khawngah tuithuk leh tuithuk a kisam ua: na tui kihawt leh na tui kisep tengteng in honvuk tumta hi.

⁸Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.

⁸Himahleh, Toupan a chitna tuh sunin thu a pe ding a, a lain jan chiah honompih ding hi, ka hinna Pathian kiang a thumna in.

⁹Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.

⁹Pathian ka suangpi kiang ah, Bangdia honmangngilh na hia! Bangdinga melma nuaisiahna jiaka lungkhama ka mau vialvial nak! ka chi ding hi.

¹⁰Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»

¹⁰Ka guh a namsau om bang maiin hondouten hon gense gige ua; Na Pathian koia om ahia leh! honchi nilouhlouh ua.Ka hinna aw, Bangachia kun nilouh? Bangachia ka sung a buai? Pathian lamen in: amah ka honphat ding ahi ngala, hon panpihpa leh ka Pathian ahi.

¹¹Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»

¹¹Ka hinna aw, Bangachia kun nilouh? Bangachia ka sung a buai? Pathian lamen in: amah ka honphat ding ahi ngala, hon panpihpa leh ka Pathian ahi.

¹²Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.