1För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.
1Pathian i kihumbitna leh i hatna, mangbat laia huh pahpahpa nai gige ahi.
2Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
2Huaijiakin leitung hongkidangin, mualte tuipi sung pekah kisuan mahleh i lau kei ding uh.
3Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
3A tuite tuh ging honhon in phul butbut mahleh, a kihawt thupi jiakin mualte ling duamduam mahleh, i lautuan sam kei ding. Selah.
4om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.
4Lui khat a om a, huai lui katen Pathian khopi a kipak sak jel, tungnungpen omna mun siangthou tak.
5En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
5Pathian a laitakah a om a, a ling kei ding: Pathianin phalvak chiangin a panpih ding hi.
6Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.
6Nam chih a ging huthut a, gamte a linga: aman a aw a suaha leitung a hongtui khinta hi.
7Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.
7Sepaihte Toupa i kiang uah a oma: Jakob Pathian tuh i insang ahi. Selah
8HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
8Kisa un, Toupa thilhihte en un, leitung a thil a hihsiatdan.
9Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.
9Aman kidounate kawlmong phain a hihtawp a; thalpeu a hihtana, tei tuh a sat tan hi; kangtalaite mei ah a hal tum hi.
10Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.
10Dai unla, Pathian kahi chih thei un: nam chih lakah pahtawi in ka om dinga, leiah pahtawiin ka om ding hi.Sepaihte Toupa i kiang uah a oma; Jakob Pathian tuh i insang ahi. Selah.
11»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»
11Sepaihte Toupa i kiang uah a oma; Jakob Pathian tuh i insang ahi. Selah.
12HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.