¹För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.

¹Mi haiin a lungtangin, Pathian a om kei, a chi naknak. A se khin ua, thil thulimlou kihhuaitak a hih uh; kuamah thilhoih hih himhim a om kei uh.

²Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

²Theisiama Pathian zong himhim a om uhiam chih thei dingin Pathianin van akipan in mihing tatea vaen suka.

³Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

³A lehngat chiat ua; nin takin a na om vekta ua; kuamah thil hoih hih himhim a om kei ua, khat lel leng a om kei uh.

⁴Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

⁴Thilhihkhialten theih himhim a neikei ua hia! Tanghou a nek bang un ka mite a ne khin ua, Pathian lah a ngeingaih sam kei uhi.

⁵Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?

⁵Launa om louhna ah a lau petpet ua: Pathianin nang hon umpa guhte a dalhsak jiakin: Pathianin amau a muhsit jiakin, amau na zahlak sak.Israelte hotdamna tuh Zion akipanin hongpawt him le aw! Pathianin a mite sala a om uh a pi kik nawn chiangin, huai hun chiangin Jakobte a nuam ding ua, Israelte a kipak ding uh.

⁶Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.

⁶Israelte hotdamna tuh Zion akipanin hongpawt him le aw! Pathianin a mite sala a om uh a pi kik nawn chiangin, huai hun chiangin Jakobte a nuam ding ua, Israelte a kipak ding uh.

⁷Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.