¹En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

¹Pathian aw, bangdinga honpai mang den ding na hia oi? Bangdinga na gantatna muna belamte tunga na hehna a khut?

²Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

²Na mite kikhawmte, nidang laia na lei, nam na gou dinga na tat, thei gige in; na omna nak Zion tang toh.

³Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

³Khantawn siatna lamah na khe khaiin, melmaten mun siangthou ah thil gilou chiteng a hihta uhi.

⁴Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

⁴Nangmah doute na mite kikhawmte lakah a awng juajua ua; achiamnate uh chiamtehna dingin a takta uhi.

⁵Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

⁵Mi singbawk heipi a ngimte bangin a kimu ua.

⁶Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

⁶Tunah a thil- khuak kilawm tengteng uh heita leh sekin a hihse chiat uhi.

⁷De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

⁷Na mun siangthou a hal ua; na min omna leia tum khop hialin a hihbuahta uhi.

⁸De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

⁸A lungsim un, A vekin i hihse ding, a chi ua: hiai gama Pathian kikhopna in tengteng a halse khinta uhi.

⁹Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

⁹I kichiamtehnate uh i muta kei ua: jawlnei himhim a omta kei uhi; a sawt dingdan thei himhim i lak uah leng a om kei hi.

¹⁰Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

¹⁰Pathian aw, melmain bangtan ahia hon gensiat ding? Galin na min khantawnin a gense dia hia?

¹¹Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

¹¹Bangdingin ahia, na khut, na khut taklam na lak tak? Pholh khe nawn inla, amaute hihmang in.

¹²Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

¹²Himahleh, Pathian tuh nidanglai tana ka Kumpipa ahi, lei lai taka hotdamna siampa pen.

¹³Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

¹³Nang na hatnain tuipi na kikhensaka nang tuia drakonte na kitamsak hi.

¹⁴Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

¹⁴Nang tuh ole lute na jansaka, amah tuh gamdai mi omte kiangah an dingin na pia hi.

¹⁵Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

¹⁵Nang tuikhuk leh tuilian na khena; nang lui lian taktakte na kangsak hi.

¹⁶Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

¹⁶Sun nanga ahi a, jan leng nanga ahi. Nang khovak leh nisa na ngaihtuah hi.

¹⁷Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

¹⁷Nang leitung gamgite tengteng na khung vek hi: nang nipi leh phalbi na siam ahi.

¹⁸Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

¹⁸Toupa aw, hiai theigige in, melmain a hon gensiata; nam haipiin na min a gensiat.

¹⁹Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

¹⁹Aw na vakhu hinna gam sahang kiangah pe mahmah kenla; na mi gentheite hinna khantawnin leng mangngilh sam ken.

²⁰Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

²⁰Thukhun tuh honkhawksa in: leimun mial tata hiamgamna omnain a dim ngala.

²¹Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

²¹Aw, nuaisiahna thuakte zahlakin kihei kei uhenla: genthei leh tagahten na min phat uhen.

²²Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

²²Pathian aw, thou inla, nangmah thu tuh kigen tawm inla, mi haiin nitumin a hon gensiatdan theigigr in.Nangmah galte husa tuh mangngilh ken: a hon sualte chiak vengvung tuh a toupai gige ahi.

²³Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

²³Nangmah galte husa tuh mangngilh ken: a hon sualte chiak vengvung tuh a toupai gige ahi.