¹En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

¹TOUPA aw, honhumbitpa Pathian, sun leh janin na maah ka kikou gigea;

²HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

²Ka thumna na maah lut henla; ka kikou husa ah na bil hondohin;

³Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

³Ka hinna mangbatnatein a dima, ka hinnain Sheol a honnaihta ngala.

⁴Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

⁴Kokhuka paisukte laka sim khawm ka hi a; hatna himhim neilou mi bang ka hi a;

⁵Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

⁵Gal thahte han-a lumte banga misi laka paih khiak ka hi; huaite tuh na theih tak louh, na khut akipan hihman ahi uhi.

⁶Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

⁶Kokhuk nuainungpenah non lum sakta a, mun mial tak, thupi-ah.

⁷Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

⁷Na hehnain hondelh khuma, nang na tui kihawt tengtengin gim non thuaksakta a. Selah.

⁸Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

⁸Ka meltheihte hon gamlatin na om saka; amau adia kihhuai piin non bawlta a: khakkhumin ka oma, ka pawt khe theikei ahi.

⁹Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

⁹Gimthuakna jiakin ka mit a se hiaihiaia: TOUPA aw, ni tengin kon sam ahi, nang lamah ka khutte khawng ka jaka.

¹⁰Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

¹⁰Misite adingin thillamdang na hih dek ahia? Sisaten thouin a honphat ding ua hia? Selah.

¹¹Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

¹¹Na chitdan tuh hana theihsakin, na ginomdan tuh Manthatna Muna theihsakin a om dia hia?

¹²Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

¹²Na thillamdang hihte tuh mialah theihin a om dia hia? Na diktatna gamah theihin a om dek nawn ahia?

¹³Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

¹³TOUPA aw, ken jaw kon sama, ka thumnain jingsangin a hondon hi.

¹⁴Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

¹⁴TOUPA, bangachia ka hinna khah khia na hia? Bangachia ka laka na mai sel?

¹⁵Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁵Ka naupan chil akipan gimthuak leh si dekdekin ka oma; na thil mulkimhuaite ka thuakin hihlungbuaiin ka om hi:

¹⁶Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

¹⁶Na heh mahmahnain hon vuk manga; na thil mulkimhuaiten honhihmangta a.

¹⁷Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

¹⁷Huaiten nitumin tui bangin honumsuak ua; ka kim ka velin honum chiat uhi.Honitpa leh ka lawm tuh hon gamlatin a omsakta a, ka mel theihnate mial ah na omsakta ahi.

¹⁸De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

¹⁸Honitpa leh ka lawm tuh hon gamlatin a omsakta a, ka mel theihnate mial ah na omsakta ahi.

¹⁹Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.