¹Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

¹TOUPA aw, nang phulakna thunei Pathian, nang phulakna thunei, Pathian, vak khiain.

²Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

²Nang leia vaihawmpa, kisa inla: kisatheite tuh a gitlouhman uh thuk in.

³Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

³TOUPA, mi gilou-saloute bangtan ahi, mi gilou-saloute bangtan ahia a vualzoh ding uh?

⁴Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

⁴Amau tuh a mawk pau ua, kisathei takin thu a gen ua: thilhihkhialte tengteng tuh a kiphat tawm uhi.

⁵Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

⁵TOUPA aw, na mite a keknen sak ua, na gouluah tuh a hihgim uhi.

⁶Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

⁶Meithai leh mikhual a that ua, pa neilou tuh a that uhi.

⁷Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

⁷TOUPAN a mu kei ding, Jakobte Pathianin a ngaihtuah sam kei ding, a chi uhi.

⁸Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

⁸Mi laka mi mawlte aw, ngaihtuah un: mi haite aw, chikchiangin ahia na pil ding uh?

⁹Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

⁹Bil phutpan a za kei dia hia? Mitsiampan a mu kei dia hia?

¹⁰Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

¹⁰Nam chih thuzohpana taihilh kei dia hia, mihing pilna hilhpan?

¹¹HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

¹¹TOUPAN mihing ngaihtuahte bangmahlou phet ahi chih a theia.

¹²Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

¹²TOUPA aw, mi na thuzoha, na dan thu akipan na hilhmi a hampha hi.

¹³för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

¹³Mi gilou adia kokhuk toha a om masiah, mangbat nite na khawlsan theihsakna din,

¹⁴Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

¹⁴TOUPAN a mite a pia khe dek ngal keia, a goutan tuh a paisan sam kei ding hi.

¹⁵Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

¹⁵Vaihawmna tuh diktatna lamah a kik nawn dia: lungtang diktak pu tengtengin huai a jui ding uhi.

¹⁶Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

¹⁶Kua ahia thilhoihlou hihte hondou sak dinga kisa ding? Kua ahia thilhihkhialte hondou sak dinga ding ding?

¹⁷Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

¹⁷TOUPA honpanpihpa hi kei leh, ka hinna tuh kintakinmun dai ah a omta ding hi.

¹⁸När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

¹⁸Ka khe a teua, ka chihin, aw TOUPA, na chitnain a hon kai hi.

¹⁹När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

¹⁹Ka lungsima ngaihtuah tampi ka neih laiin, na khamuannaten ka hinna a hihnuam jel hi.

²⁰Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

²⁰Gitlouh-satlouhna laltutphah, dana thilhihkhelhna omsakin, nang honkithuahpihna a nei dia hia?

²¹där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

²¹Mi diktat hinna sual tumin a pungkhawm duamduam ua, sisan gensiatbei tuh siamlouh a tangsak nak uhi.

²²Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

²²Himahleh TOUPA tuh ka insang ahi a: ka Pahtian jaw ka kihumbitna suangpi ahi.Aman tuh amau khelhna ngei a tunguah a kesaka, amau hoihlouhna mahah a hihmangthang dinga; TOUPA I Pathianin a hihmang ding hi.

²³Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

²³Aman tuh amau khelhna ngei a tunguah a kesaka, amau hoihlouhna mahah a hihmangthang dinga; TOUPA I Pathianin a hihmang ding hi.