1Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
1Aw hongpai un, TOUPA pahtawiin nuamtakin la I sa ding uh: I hotdamna suangpi pahtawiin nuam takin I kikou ding uhi.
2Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
2Kipahthu genin a maah pai ni e, phatna lasaa amah pahtawiin nuam takin aw isuah ding uhi.
3Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
3TOUPA Pathian a thupi mahmah jiakin, Pathian tengteng tungah Kumpipa thupitak ahi.
4Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
4Amah khut ah lei mun thuktakte tuh a oma: mualdawn sang takte leng amaha mah ahi.
5hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
5Tuipi amaha ahi a, amah bawl ahi ngala; gam leng a khut suak ahi.
6Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
6Aw hongpai unla, biain kun ni e: TOUPA honsiampa maah i khukdin ding uh.
7Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
7Amah tuh i Pathian a hi-a, eite tuh a gantatna muna mite leh, a khuta belamte I hi ngal ua. Tuniin a aw na zak uleh,
8O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
8Meribaa a hih bang un na lungtang uh khauhsak kei un, gamdaia Massah ni bangin:
9där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
9Huailaiin na pipute un honkhem ua, honzeet ua, ka thilhih tuh a mu uhi.
10I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»
10Kum sawmli sung hilhial huai suante tungah ka lunghikei hi. A lungtang ua ngaihkhelh hat mi ahi ua, ka lampite leng a theikei uhi, ka chi a:Huaijiakin, Ka khawlna ah a lutkei ding uh, chiin, hehin ka kichiam hi.
11Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
11Huaijiakin, Ka khawlna ah a lutkei ding uh, chiin, hehin ka kichiam hi.