¹Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:

¹Tedy przystąpili do Jezusa z Jeruzalemu nauczeni w Piśmie i Faryzeuszowie, mówiąc:

²»Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»

²Czemu uczniowie twoi przestępują ustawę starszych? albowiem nie umywają rąk swych, gdy mają jeść chleb.

³Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?

³A on odpowiadając, rzekł im: Czemuż i wy przestępujecie przykazanie Boże dla ustawy waszej?

⁴Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'

⁴Albowiem Bóg przykazał, mówiąc: Czcij ojca twego i matkę; i kto by złorzeczył ojcu albo matce, śmiercią niechaj umrze.

⁵Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.

⁵Ale wy powiadacie: Kto by rzekł ojcu albo matce: Dar, którykolwiek jest ode mnie, tobie pożyteczny będzie; a nie uczciłby ojca swego albo matki swojej, bez winy będzie.

⁶I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.

⁶I wzruszyliście przykazania Boże dla ustawy waszej.

⁷I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:

⁷Obłudnicy! dobrze o was prorokował Izajasz, mówiąc:

⁸'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;

⁸Lud ten przybliża się do mnie usty swemi, i wargami czci mię; ale serce ich daleko jest ode mnie.

⁹och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»

⁹Lecz próżno mię czczą, nauczając nauk, które są przykazania ludzkie.

¹⁰Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.

¹⁰A zawoławszy do siebie ludu, rzekł im: Słuchajcie, a rozumiejcie.

¹¹Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»

¹¹Nie to, co wchodzi w usta, pokala człowieka; ale co wychodzi z ust, to pokala człowieka.

¹²Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»

¹²Tedy przystąpiwszy uczniowie jego, rzekli mu: Wiesz, iż Faryzeuszowie, usłyszawszy tę mowę, zgorszyli się?

¹³Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.

¹³A on odpowiadając rzekł: Wszelki szczep, którego nie szczepił Ojciec mój niebieski, wykorzeniony będzie.

¹⁴Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»

¹⁴Zaniechajcie ich; ślepi są wodzowie ślepych, a ślepy jeźliby ślepego prowadził, obadwa w dół wpadną.

¹⁵Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»

¹⁵A odpowiadając Piotr, rzekł mu: Wyłóż nam to podobieóstwo.

¹⁶Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?

¹⁶I rzekł Jezus: Jeszczeż i wy bezrozumni jesteście?

¹⁷Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?

¹⁷Jeszczeż nie rozumiecie, iż wszystko, co wchodzi w usta, w brzuch idzie, i do wychodu bywa wyrzucono?

¹⁸Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.

¹⁸Ale co z ust pochodzi, z serca wychodzi, a toć pokala człowieka.

¹⁹Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.

¹⁹Albowiem z serca wychodzą złe myśli, mężobójstwa, cudzołóstwa, wszeteczeóstwa, złodziejstwa, fałszywe świadectwa, bluźnierstwa.

²⁰Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»

²⁰Toć jest, co pokala człowieka: ale jeść nieumytemi rękoma, toć nie pokala człowieka.

²¹Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.

²¹A wyszedłszy Jezus stamtąd, ustąpił w strony Tyru i Sydonu.

²²Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»

²²A oto niewiasta Chananejska z onych granic wyszedłszy, wołała, mówiąc do niego: Zmiłuj się nade mną Panie, synu Dawidowy! córka moja ciężko bywa od dyjabła dręczona.

²³Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»

²³A on jej nie odpowiedział i słowa. Tedy przystąpiwszy uczniowie jego, prosili go, mówiąc: Odpraw ją, boć woła za nami.

²⁴Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»

²⁴A on odpowiadając rzekł: Nie jestem posłany, tylko do owiec, które zginęły z domu Izraelskiego.

²⁵Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»

²⁵Lecz ona przystąpiwszy, pokłoniła mu się, mówiąc: Panie, ratuj mię!

²⁶Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»

²⁶A on odpowiadając rzekł: Niedobra jest brać chleb dziecinny, a miotać szczeniętom.

²⁷Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»

²⁷A ona rzekła: Tak jest, Panie! a wszakże i szczenięta jedzą odrobiny, które padają z stołu panów ich.

²⁸Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.

²⁸Tedy odpowiadając Jezus rzekł jej: O niewiasto! wielka jest wiara twoja; niechaj ci się stanie, jako chcesz. I uzdrowiona jest córka jej od onejże godziny.

²⁹Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.

²⁹A Jezus poszedłszy stamtąd, przyszedł nad morze Galilejskie, a wstąpiwszy na górę, siedział tam.

³⁰Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,

³⁰I przyszedł do niego wielki lud, mając z sobą chrome, ślepe, nieme, ułomne i inszych wiele, i kładli je u nóg Jezusowych, i uzdrawiał je,

³¹så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.

³¹Tak iż się on lud dziwował, widząc, że niemi mówią, ułomni uzdrowieni są, chromi chodzą, a ślepi widzą; i wielbili Boga Izraelskiego.

³²Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»

³²Lecz Jezus zwoławszy uczniów swoich, rzekł: Żal mi tego ludu; albowiem już trzy dni przy mnie trwają, a nie mają, co by jedli, a nie chcę ich rozpuścić głodnych, by snać nie pomdleli na drodze.

³³Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»

³³Tedy mu rzekli uczniowie jego: Skądże byśmy wzięli tak wiele chleba na tej puszczy, abyśmy tak wielki lud nasycili?

³⁴Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»

³⁴I rzekł im Jezus: Wieleż macie chlebów? A oni rzekli: Siedm, i trochę rybek.

³⁵Då tillsade han folket att lägra sig på marken.

³⁵Tedy rozkazał ludowi, aby siedli na ziemi.

³⁶Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

³⁶A wziąwszy one siedm chlebów i one ryby, uczyniwszy dzięki, łamał i dał uczniom swoim, a uczniowie ludowi.

³⁷Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.

³⁷I jedli wszyscy i nasyceni są, i zebrali, co zbyło ułomków, siedm koszów pełnych.

³⁸Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.

³⁸A było tych, którzy jedli, cztery tysiące mężów, oprócz niewiast i dziatek.

³⁹Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.

³⁹Tedy rozpuściwszy lud, wstąpił w łódź, i przyszedł na granice Magdalaóskie.