¹Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

¹Mądrość zbudowała dom swój, i wyciosała siedm słupów swoich;

²Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

²Pobiła bydło swoje, roztworzyła wino swoje, i stół swój przygotowała;

³Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

³A rozesłała dzieweczki swoje, woła na wierzchach najwyższych miejsc w mieście, mówiąc:

⁴»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

⁴Ktokolwiek jest prostakiem, wstąp sam; a do głupich mówi:

⁵»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

⁵Pójdźcie, jedzcie chleb mój, i pijcie wino, którem roztworzyła.

⁶Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

⁶Opuśćcie prostotę, a będziecie żyli, a chodźcie drogą roztropności.

⁷(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

⁷Kto strofuje naśmiewcę, odnosi haóbę; a kto strofuje niezbożnika, odnosi zelżywość.

⁸Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

⁸Nie strofuj naśmiewcy, aby cię nie miał w nienawiści; strofuj mądrego, a będzie cię miłował.

⁹Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

⁹Uczyó to mądremu, a mędrszym będzie; naucz sprawiedliwego, a będzie umiejętniejszym.

¹⁰HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

¹⁰Początek mądrości jest bojaźó Paóska, a umiejętność świętych jest rozum.

¹¹Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

¹¹Bo przez mię rozmnożą się dni twoje, i przedłużą się lata żywota.

¹²Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

¹²Będzieszli mądrym, sobie będziesz mądrym; a jeźli naśmiewcą, ty sam szkodę odniesiesz.

¹³En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

¹³Niewiasta głupia świegotliwa jest, prostaczka, i nic nieumiejąca;

¹⁴Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

¹⁴A siedzi u drzwi domu swego na stołku, na miejscach wysokich w mieście,

¹⁵för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

¹⁵Aby wołała na idących drogą, którzy prosto idą ścieszkami swemi, mówiąc:

¹⁶»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

¹⁶Ktokolwiek jest prostakiem, wstąp sam; a do głupiego mówi:

¹⁷»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

¹⁷Wody kradzione słodsze są, a chleb pokątny smaczniejszy.

¹⁸han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----

¹⁸Ale prostak nie wie, że tam są umarli, a ci, których wezwała, są w głębokościach grobu.