1Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.
1Nad rzekami Babiloóskiemi, tameśmy siadali i płakali, wspominając na Syon.
2I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.
2Na wierzbach, które są w nim, zawieszaliśmy harfy nasze.
3Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»
3A gdy nas tam pytali ci, którzy nas zawiedli w niewolę, o słowa pieśni, (chociażeśmy byli zawiesili pieśni radości,)mówiąc: Śpiewajcie nam pieśó z pieśni Syoóskich,
4Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
4Odpowiedzieliśmy: Jakoż mamy śpiewać pieśó Paóską w ziemi cudzoziemców?
5Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.
5Jeźliże cię zapomnę, o Jeruzalemie! niech zapomni sama siebie prawica moja.
6Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
6Niech przylgnie język mój do podniebienia mego, jeźlibym na cię nie pomniał, jeźlibym nie przełożył Jeruzalemu nad najwiekszę wesele moje.
7Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»
7Wspomnij, Panie! na synów Edomskich, i na dzieó Jeruzalemski, w który mówili: Poburzcie, poburzcie aż do gruntu w nim.
8Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
8O córko Babiloóska! i ty będziesz spustoszona. Błogosławiony, któryć odda nagrodę twoję, za to, coś nam złego uczyniła.
9Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.
9Błogosławiony, który pochwyci i roztrąci dziatki twe o skałę.