¹Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

¹Pójdźcież, śpiewajmy Panu; wykrzykujmy skale zbawienia naszego.

²Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

²Uprzedźmy oblicze jego z chwałą; psalmy mu śpiewajmy.

³Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

³Albowiem Pan jest Bóg wielki, i król wielki nade wszystkich bogów.

⁴Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

⁴W jegoż rękach są głębokości ziemi, i wierzchy gór jego są.

⁵hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

⁵Jegoż jest morze, bo je on uczynił; i ziemia, którą ręce jego ukształtowały.

⁶Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

⁶Pójdźcie, kłaniajmy się, a upadajmy przed nim; klękajmy przed Panem, stworzycielem naszym.

⁷Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

⁷Onci jest zaiste Bóg nasz, a myśmy lud pastwiska jego, i owce rąk jego. Dziś, jeźli głos jego usłyszycie,

⁸O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

⁸Nie zatwardzajcież serca swego, jako w Meryba, a jako czasu kuszenia na puszczy.

⁹där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

⁹Kiedy mię kusili ojcowie wasi, doświadczylić mię, i widzieli sprawy moje.

¹⁰I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

¹⁰Przez czterdzieści lat miałem spór z tym narodem, i rzekłem: Lud ten błądzi sercem, a nie poznali dróg moich;

¹¹Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

¹¹Którymem przysiągł w popędliwości mojej, że nie wnijdą do odpocznienia mego.