¹Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.

¹Le tu pala mande, vi sar me lav pala Kristo.

²Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.

²Luvudiv tume, phrala, kai den dume goji pa mande ande soste godi, ai garaven so sichardem tume, sar kai sichardem tu.

³Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.

³Numa mangav te zhanen, ke Kristo si o shero swakones murshesko, ai o mursh si o shero la zhuvliako; ai O Del si o shero le Kristosko.

⁴Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.

⁴Swako manush kai rhugilpe vai kai divinil, o shero vusharado, chi del luvudimos ka Kristo.

⁵Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.

⁵Swako zhuvli kai rhugilpe vai divinil, o shero bi vusharado, chi respektil peske shero. Si saikfielo sar te rhandel lake bal.

⁶Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.

⁶Te ek zhuvli chi vusharel lako shero, sai shinel vi peske bal; ai lazhav sikadiol lake te aven lake bal shinde vai rhangle, te vusharavelpe.

⁷En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.

⁷O mursh chi trobul te vusharavel pesko shero, ke wo si o patreto ai o barimos le Devlesko: numa e zhuvli si o barimos le murshesko.

⁸Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.

⁸Ke chaches o manush nas ankalado andai e zhuvli, numa e zhuvli sas ankaladi anda mursh.

⁹Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.

⁹O mursh nas kerdo pala e zhuvli; numa e zhuvli sas kerdi pala mursh.

¹⁰Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.

¹⁰Anda kodia e zhuvli trobul te avel lako shero vusharado, te dichol kai woi respektil o mursh, kadia si vi te dichol le angelonge.

¹¹Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.

¹¹Numa ando Del e zhuvli nai bi le murshesko ai o mursh nai bi la zhuvliako.

¹²Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --

¹²Ke e zhuvli sas ankaladi andal mursh, saikfielo o mursh ankadalo pala e zhuvli; ai swako fielo avela katar O Del.

¹³Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?

¹³Keren kris tume: vorta pek zhuvli te rhugilpe ka Del bi te avel vusharadi? Chi sikavel tumenge ke lazhal le mursheske te avel les bal lungo?

¹⁴Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,

¹⁵Numa e zhuvli te avel la lunzhi bal si ek barimos lake. Ke lako bal si dia la pala ek vusharimos.

¹⁵men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.

¹⁶Te si vari kon te xalpe anda kadala dieluria, amende nai kado zakono, chi le khangeria le Devleske.

¹⁶Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.

¹⁷Kado divano kai phendem tumenge, chi luvudiv tume, ke chi chiden tume te aven mai lashe, numa te aven mai chorhe.

¹⁷Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.

¹⁸Ai mai anglal, ashundem ke kana chiden tume andek than si mashkar tumende xuxaiimata, ai pachav ma.

¹⁸Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.

¹⁹Ke trobul te avel kodolendar dieluria mashkar tumende, kaste kodola kai si cchache te aven te dichon sakadia mashkar tumende.

¹⁹Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.

²⁰Kana chiden tume, chi chiden tume te xan o xamos le Devlesko.

²⁰När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;

²¹Ke uni kai skafidi xan pesko xabe: iek bokhalo lo, ai kaver mato lo.

²¹ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.

²²Nai tume khera te xan ai te pen? Vai griatsa tumenge e khangeri le Devleski, ai keren lazhav kodolenge kai nai le kanchi? So phenava tumenge? Luvudiv tume pe kadia? Chi luvudiv tume.

²²Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

²³Ke phendia mange O Del so sichardem tume, o dies kana O Jesus Kristo ande riat kai line les, lia manrho,

²³Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd

²⁴ai kana rhudisailo, phaglia les, ai phendia, "Len, xan, kako si murho stato kai si phaglo anda tumende: keren kadia te den goji mande.

²⁴och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

²⁵Ai pale kana xalia, lia o daxtai ai phendia, kado daxtai si e nevi kontrakto ande murho rat. Keren kadia ai den tume goji mande swako data kai pena.

²⁵Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»

²⁶Ke swako data ke xan kado manrho, ai ke pen anda kado daxtai, phenenke mulo O Jesus, zhi kai avela palpale.

²⁶Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.

²⁷Anda kodia kodo kai xala manrho, vai pela anda daxtai le Devlesko, bi te avel vorta, avela doshalo karing o stato le Devlesko ai lesko rat.

²⁷Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.

²⁸No swako te dikhelpe vo korkorho, ai kadia te xal o manrho, ai te pel anda daxtai.

²⁸Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.

²⁹Ke kodo kai xal ai pel bi te dikhel o stato le Devlesko, xal ai pel e kris pe peste korkorho.

²⁹Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.

³⁰Anda kadia si mashkar tumende but kovle ai but naswale, ai kai but mule.

³⁰Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.

³¹Ke te kerasas kris pe ame korkorho pe amende, chi aviliamas dine kris.

³¹Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.

³²Numa kana sam doshale, O Del chinuil ame, kaste te na avas doshale la lumias.

³²Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.

³³Anda kodia, murhe phral, kana chiden tume te xan, azhukeren tume iek kavres.

³³Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.

³⁴Te si vari kon bokhalo, te xal khere, kaste te na chiden tume andek than te aven pe tumende kris. Getova le kaver dieluria kana aresavas.

³⁴Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.