¹I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hövitsman vid den så kallade italiska krigsskaran.

¹Sas ando Caesarea iek manush kai busholas Cornelius, wo sas baro mashkar le Romanonge ketani, mothonas lenge le ketani le Italianonge.

²Han var en from man, som »fruktade Gud» tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor åt folket och bad alltid till Gud.

²Kodo manush pachalaspe ando Del, ai pachalas o mui le Devlesko ai vi leski familia, wo zhutilas but le chorhe manushen, ai rhugilaspe ka Del sagda.

³En dag omkring nionde timmen såg denne tydligt i en syn en Guds ängel, som kom in till honom och sade till honom: »Kornelius!»

³Kal trin pala miazutso dikhlia iazhno ek vizion, ek angelo le Devlesko avilo leste ando kher, ai mothol leske, "Cornelius."

⁴Han betraktade honom förskräckt och frågade: »Vad är det, herre?» Då sade ängeln till honom: »Dina böner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och äro i åminnelse hos honom.

⁴Ai dikhlia pe leste darasa, ai phendia, "So si, Devla?" Ai o angelo phendia leske, "O Del ashundia che rhugimata ai dikhlia ke zhutisardian le chorhen ai diape goji pe tute.

⁵Så sänd nu några män till Joppe och låt hämta en viss Simon, som ock kallas Petrus.

⁵Trade akana manushen ando Joppa te anen le Simonos kai akharel les Petri.

⁶Han gästar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid havet.»

⁶Wo beshel le manushensa kai bushol Simon, wo kerel buchi morchaki, ai lesko kher pashai maria; wo phenel tuke so te keres."

⁷När ängeln som hade talat med honom var borta, kallade han till sig två av sina tjänare och en from krigsman, en av dem som hörde till hans närmaste följe,

⁷Kana o angelo kai dia lesa duma gelotar, o Cornelius akhardia duie slugen, ai ek ketana kai kerelas leski buchi ai kai pachalaspe ando Del.

⁸och förtäljde alltsammans för dem och sände dem åstad till Joppe.

⁸Ai kana phendia lenge so kerdilia, tradia le ando Joppa.

⁹Men dagen därefter, medan dessa voro på vägen och nalkades staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att bedja.

⁹Pe terharin, sar zhanas pa drom, ai sar pashonas pasha foro, o Petri anklisto po kher kal desh u dui te rhugilpe.

¹⁰Och han blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nu tillredde maten, föll han i hänryckning.

¹⁰Bokhailo, ai mangelas te xal, zhi kai lasharenas leske te xal, dikhlia ek vizion.

¹¹Han såg himmelen öppen och någonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned till jorden.

¹¹Dikhlia o cheri sar phuterdilo, ai vari so hulelas tele, sar ek bari selia kai sas phangli katar le shtar koltsuria, kai hulelas ai bufliolas pe phuv;

¹²Och däri funnos alla slags fyrfota och krälande djur som leva på jorden, och alla slags himmelens fåglar.

¹²Ai andre sas but failuria zhigeni shtar punrhensa, ai sapa, shuporli (chorhe zhigeni), ai but fialuria chiriklia.

¹³Och en röst kom till honom: »Stå upp, Petrus, slakta och ät.»

¹³Ai ek glaso mothol leske, Wushti, Petri, Mudar, ai xa,"

¹⁴Men Petrus svarade: »Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt och orent.»

¹⁴Numa o Petri phendia, "Nichi, Devla, ke shoxar chi xalem vari so kai si bi vuzho vai marime."

¹⁵Åter, för andra gången, kom en röst till honom: »Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.»

¹⁵Ai o glaso mai phendia leske, "So O Del vuzhardo, na dikh tu sar te avino marime."

¹⁶Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan blev duken strax åter upptagen till Himmelen.

¹⁶Ai o trio data phendia leske, ai strazo kodola diela anklisti opre ando cheri.

¹⁷Medan Petrus i sitt sinne undrade över vad den syn han hade sett skulle betyda, hade de män som voro utsända av Kornelius redan frågat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten

¹⁷O Petri delaspe goji so znachil kodia vizion kai dikhlia, eta le trin manush kai sas tradine katar o Cornelius phushenas te arakhen kai sas o kher le Simonosko, ai won vorta angla o wudar sas.

¹⁸och ropade på någon för att få veta om Simon, som ock kallades Petrus, gästade där.

¹⁸Ai phushle zurales te sas kotse kai beshel o Simon kai akharen les Petri.

¹⁹Men under det Petrus alltjämt begrundade synen, sade Anden till honom: »Här äro ett par män som fråga efter dig.

¹⁹O Petri delaspe goji pe vizion, ai O Swunto Duxo phendia leske, "Ashun, si katse trin manush kai roden tu.

²⁰Stå upp, och gå ditned och följ med dem, utan att tveka; ty det är jag som har sänt dem.»

²⁰Wushti opre, ai huli tele ai zha lensa, ke me tradem le.

²¹Då steg Petrus ned till männen och sade: »Se här är jag, den som I frågen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?»

²¹O Petri hulisto tele ai phendia kodole manushenge kai avile katar o Cornelius, "Me sim kodo kai roden, ai phenen lenge sostar avilian?"

²²De svarade: »Hövitsmannen Kornelius, en rättfärdig och gudfruktig man, som har gott vittnesbörd om sig av hela det judiska folket, har i en uppenbarelse fått befallning av en helig ängel att hämta dig till sig och höra vad du har att säga.»

²²Won phenen, "O Cornelius tradia ame, o baro ketanengo, kodo manush lasholo, rhugilpe ka Del, ai sa le Zhiduvuria lazhan lestar, ek angelo le Devlesko phendia leske te ingeras tu leste, te ashunel so si tu te mothos leske."

²³Då bjöd han dem komma in och beredde dem härbärge. Dagen därefter stod han upp och begav sig åstad med dem; och några av bröderna i Joppe följde med honom.

²³O Petri phendia lenge te aven andre, ai te beshen kodia riat.Pe terharin gelotar lensa, uni andal phral le Joppeske gele lensa.

²⁴Följande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius väntade på dem och hade kallat tillhopa sina fränder och närmaste vänner.

²⁴Aresle ando Caesarea pe terharin, o Cornelius azhukerelas le peske niamonsa ai peske vortachensa.

²⁵Då nu Petrus skulle träda in, gick Kornelius emot honom och betygade honom sin vördnad, i det att han föll ned för hans fötter.

²⁵Sar delas te del andre o Petri ando kher, o Cornelius gelo angla leste, ai shudiape ka leske punrhe, ai bandilo tele pe phuv angle leste.

²⁶Men Petrus reste upp honom och sade: »Stå upp; också jag är en människa.»

²⁶Numa o Petri vazdia les opre ai phendia, "Wushti opre, ke i me sim manush."

²⁷Och under samtal med honom trädde Petrus in och fann många vara där församlade.

²⁷Sar divinilas lesa, dine ando kher, kotse arakhlia bute manushen.

²⁸Och han sade till dem: »I veten själva att det är en judisk man förbjudet att hava något umgänge med en utlänning eller att besöka en sådan; men mig har Gud lärt att icke räkna någon människa för ohelig eller oren.

²⁸Ai phendia lenge, "Zhanen, nai slobodo te phirel ieke streinosa vai te zhal leste; numa O Del sikadia mange te na dikhav chi ieke manush sar marime vai bi vuzho.

²⁹Därför kom jag ock utan invändning hit, när jag blev hämtad. Och nu frågar jag eder av vilket skäl I haven låtit hämta mig.»

²⁹Anda kodia kana akhardian ma, avilem vi te mothav vari so, numa manglemas te zhanav sostar kerdian ma te avav?"

³⁰Då svarade Kornelius: »Det är nu fjärde dagen sedan jag, just vid denna timme, förrättade i mitt hus den bön som man beder vid nionde timmen. Då fick jag se en man i skinande klädnad stå framför mig,

³⁰O Cornelius phendia, "De shtar dies palpale kana postivas; kal trin pala miazutso rhugivas ma ando murho kher, ai eta, ek manush kai sas pe leste tsalia kai strefianas avilo angla mande,

³¹och han sade: 'Kornelius, din bön är hörd, och dina allmosor hava kommit i åminnelse inför Gud.

³¹ai phendia, "Cornelius, O Del ashundia cho rhugimos, ai diape goji ka mishtimos kai kerdian le chorhenge.

³²Så sänd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus: han gästar i garvaren Simons hus vid havet.'

³²Trade, vari kas ando Joppa, ai an le Simonos, kai akharen les Petri; wo beshel ando kher le Simonosko kai kerel buchi morchaki pashai maria.

³³Då sände jag strax bud till dig, och du gjorde väl i att du kom. Och nu äro vi alla här tillstädes inför Gud för att höra allt som har blivit dig befallt av Herren.»

³³Wo, kana avela, del duma tuke. Strazo tradem vari kas karing tute, ai mishto kerdian kai avilian. Akana savorhe sam angla Del, te ashunas so godi O Del phendia tuke te phenes amenge."

³⁴Då öppnade Petrus sin mun och sade: »Nu förnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till personen',

³⁴Antunchi o Petri phendia, "Chachimasa akana zhanav ke O Del nai leske mai drago iek manush de sar aver.

³⁵utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra.

³⁵Numa swako manush ande vari savi vitsa te avela, ai pachala le Devlesko mui, ai kerel so si vorta.

³⁶Det ord som han har sänt till Israels barn för att genom Jesus Kristus, som är allas Herre, förkunna det glada budskapet om frid, det ordet kännen I,

³⁶Drago lo le Devleske. Tradia e vorba kal shave le Zhidovonge, ai andia lenge e pacha katar O Jesus Kristo, kai so O Del savorhenge.

³⁷den förkunnelse som gick ut över hela Judeen, sedan den hade begynt i Galileen efter den döpelse Johannes predikade --

³⁷Zhanen so kerdilia ande sa e Judea, ai kai kerde ande Galilee, mai anglal pala bolimos kai phendia o Iovano.

³⁸förkunnelsen om Jesus från Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; ty Gud var med honom.

³⁸Zhanen sar O Del shordia pesko Swunto Duxo ai peski putiera po Jesus andai Nazareth, kai zhalas than thanestar ai kerelas mishtimos, ai sastiarelas kodolen kai sas telai putiera le bengeske; ke O Del lesa sas.

³⁹Vi kunna själva vittna om allt vad han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem; likväl upphängde man honom på trä och dödade honom.

³⁹Ame sam marturia ande sa godi kerdia ando them le Zhidovon, ai ande Jerusalem; mudarde les kana karfosarde les po trushul.

⁴⁰Men honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom bliva uppenbar,

⁴⁰Numa O Del zhuvindisardia les o trito dies, ai manglia te sikadiol.

⁴¹väl icke för allt folket, men för oss, som redan förut av Gud hade blivit utvalda till vittnen, och som åto och drucko med honom, sedan han hade uppstått från de döda.

⁴¹Na sa le manushenge, numa le marturia kai sas alome mai anglal katar O Del, ame kai xaliam ai piliam lesa palal o zhuvindimos andal mule.

⁴²Och han bjöd oss predika för folket och betyga att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande och döda.

⁴²Ai O Kristo dia ame ordina te das duma pa Del le narodoske, ai te mothas ke wo si kai sas thodino katar O Del te avel kritsinitori pel zhuvinde ai pal mule.

⁴³Om honom bära alla profeterna vittnesbörd och betyga att var och en som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn.»

⁴³Sa le profeturia mothon pa leste, ke kon godi pachalpe anda leste, avena lenge bezexa iertime ando lesko anav."

⁴⁴Medan Petrus ännu så talade, föll den helige Ande på alla dem som hörde hans tal.

⁴⁴Sar o Petri divinilas, O Swunto Duxo hulisto pe sa kodola kai ashunenas kodo divano.

⁴⁵Och alla de omskurna troende män som hade kommit dit med Petrus blevo uppfyllda av häpnad över att den helige Ande hade blivit utgjuten jämväl över hedningarna, såsom en gåva åt dem.

⁴⁵Ai le shave le Devleske kai avile sas le Petresa chudisaile, ke dikhle kai O Swunto Duxo hulisto vi pe le Nai Zhiduvuria.

⁴⁶De hörde dem nämligen tala tungomål och storligen prisa Gud.

⁴⁶Ke ashunenas len sar denas duma anda kolaver shiba, ai naisinas le Devles. Antunchi o Petri phendia,

⁴⁷Då tog Petrus till orda och sade: »Icke kan väl någon hindra att dessa döpas med vatten, då de hava undfått den helige Ande, de likaväl som vi?»

⁴⁷"Sai aterdiaras kadale manushen te aven bolde ando pai. Akana kai hulisto O Swunto Duxo pe lende sar amende?

⁴⁸Och så bjöd han att man skulle döpa dem i Jesu Kristi namn. Därefter bådo de honom att han skulle stanna hos dem några dagar.

⁴⁸Ai dia ordina te bolen le ando anav le Devlesko." Ai porme mangle lestar te beshel lensa trin shtar dies.