¹Därefter lämnade Paulus Aten och kom till Korint.

¹Pala kodia o Pavlo gelotar andai Athens, ai gelo ande Corinth.

²Där träffade han en jude vid namn Akvila, bördig från Pontus, vilken nyligen hade kommit från Italien med sin hustru Priscilla. (Klaudius hade nämligen påbjudit att alla judar skulle lämna Rom.) Till dessa båda slöt han sig nu,

²Kotse arakhlia ieke Zhidovos kai busholas Aquila, wo kerdilo sas ando them kai bushol Pontius, antunchi areslo sas andai Aitalia peska zhuvliasa, woi busholas Priscilla; ke o amperato o Claudius diasas ordina ka sa le Zhiduvuria te zhantar andai Rome, ai o Pavlo gelo lende.

³och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro nämligen till yrket tältmakare.

³Ai sar kerenas iek fial buchi, beshlo lende, ai kerdia buchi, tseri kerelas lensa.

⁴Och i synagogan höll han var sabbat samtal och övertygade både judar och greker.

⁴O Pavlo divinilas ande synagogue swako Savato, ai anelas ka Del le Zhidovon ai le Grekon.

⁵När sedan Silas och Timoteus kommo ditned från Macedonien, var Paulus helt upptagen av att förkunna ordet, i det att han betygade för judarna att Jesus var Messias.

⁵Ai kana o Silas ai o Timote avile kotse andai Macedonia, o Pavlo thodia peske vriama te mothol E Vorba le Devleski le Zhidovonge, ai phenelas lenge ke O Jesus si O Kristo.

⁶Men när dessa stodo emot honom och foro ut i smädelser, skakade han stoftet av sina kläder och sade till dem: »Edert blod komme över edra egna huvuden. Jag är utan skuld och går nu till hedningarna.»

⁶Numa le Zhiduvuria chi lenaspe pala leste, ai marenas mui lestar, o Pavlo chinosardia peske tsalia, ai phendia lenge, "Tumaro rat si te perel pe tumare shero" me vorta si, numa akana zhav karing le Nai Zhiduvuria.

⁷Och han gick därifrån och tog in hos en man vid namn Titius Justus, som »fruktade Gud»; denne hade sitt hus invid synagogan.

⁷Kana gelotar kotsar, avilo ka ek manush kai busholas Justus, kado manush pachalaspe ando Del, ai lesko kher sas pashai khangeri.

⁸Men Krispus, synagogföreståndaren, kom med hela sitt hus till tro på Herren; också många andra korintier som hörde honom trodde och läto döpa sig.

⁸Numa o Crispus, o baro rashai la khangeriako pachaiape ando Del, wo ai sa peski familia, ai but andal Corinthiana kai ashundesas, dinepe ka Del, ai boldepe.

⁹Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: »Frukta icke, utan tala och tig icke;

⁹O Del mothol le Pavloske andek vizion ande riat, "Na dara, numa des duma, na terdiol.

¹⁰ty jag är med dig, och ingen skall komma vid dig och göra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.»

¹⁰Ke me tusa sim, ai khonik chi thola o vas pe tute te kerel tuke o baio ke des duma, ke but narodo sima ande kado foro."

¹¹Så uppehöll han sig där bland dem ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.

¹¹O Pavlo beshlo kotse iek bersh ai shov shon, sicharelas E Vorba le Devleski mashkar lende.

¹²Men när Gallio var landshövding i Akaja, reste sig judarna, alla tillhopa, upp mot Paulus och förde honom inför domstolen

¹²Ande vriama kai o Gallio, o baro Romano poronchilas pek them kai busholas Achaia, le Zhidvuria xolaile po Pavlo, ai angerde les anglai kris, mothonas,

¹³och sade: »Denne man förleder människorna att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.»

¹³"Kado manush thol le manushen te lenpe pala Del, numa na sar mangel o zakono.

¹⁴När då Paulus ville öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: »Vore något brott eller något ont och arglistigt dåd begånget, då kunde väl vara skäligt att jag tålmodigt hörde på eder, I judar.

¹⁴Kana o Pavlo lelas te mothol vari so, o Gallio mothol le Zhidovonge, "Te avilino ke kado manush kerdia vari so kai nai vorta, vai te kerdia ek baio, me ashunav tumaro divano, tume Zhiduvuria.

¹⁵Men är det någon tvistefråga om ord och namn eller om eder egen lag, så mån I själva avgöra saken; i sådana mål vill jag icke vara domare.»

¹⁵Numa te xalian tume andek vorba, vai ke pel anava, vai pe tumaro zakono, keren so tume mangen, nai murhe diela, chi mangav te kerav kris pe kadala dieli."

¹⁶Och så visade han bort dem från domstolen.

¹⁶Ai phendia lenge te zhantar.

¹⁷Då grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogföreståndaren, och slogo honom inför domstolen; och Gallio frågade alls icke därefter.

¹⁷Antunchi sa le Grekuria line o Sosthenes, o baro la khangeriako, ai marde les kotse anglai kris, numa o Gallio nas leske diela.

¹⁸Men Paulus stannade där ännu ganska länge. Därpå tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien, åtföljd av Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud; han hade nämligen bundit sig genom ett löfte.

¹⁸O Pavlo mai beshlo but vriama ande Corinth, porme lia pesko dies lasho katar le phral kai sas kotse, porme lia o paraxodo ai gelotar ande Syria, lia pesa e Priscilla ai o Aquilla; numa mai anglal sar te zhaltar rhanglia le bal pa pesko shero ande Cenchrea; ke kadia diasas vorba.

¹⁹Så kommo de till Efesus, och där lämnade Paulus dem. Själv gick han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.

¹⁹Areslo ando Ephesus, ai o Pavlo meklia peske vortakon kotse; ai gelo ande synagogue, ai kotse delas duma le Zhidovonsa.

²⁰Och de bådo honom att han skulle stanna där något längre; men han samtyckte icke därtill,

²⁰Ai won mangenas lestar te beshel mai but lensa, numa chi manglia,

²¹utan tog avsked av dem med de orden: »Om Gud vill, skall jag vända tillbaka till eder.» Och så lämnade han Efesus.

²¹ai lia pesko dies lasho lendar, ai phendia, "Trobul te zhav ka iek pachiv kai si ando Jerusalem, numa avava palpale tumende, te mangel O Del," ai gelotar andai Ephesus.

²²Och när han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och hälsade på hos församlingen och for därefter ned till Antiokia.

²²Kana areslo ande Caesarea, gelo ande Jerusalem, ai kotse gelo kai khangeri te dikhel le phralen, porme gelotar ando Antioch. Kana beshlo xantsi vriama ando Antioch, gelotar, ai zhalas karing e Galatia ai e Phrygia, ai kotse delas zor ando anav le Devlesko le disiplon kai sas kotse.

²³Sedan han hade uppehållit sig där någon tid, for han vidare, och färdades först genom det galatiska landet och därefter genom Frygien och styrkte alla lärjungarna.

²⁴Iek Zhidovo kai busholas Apollos, wo kerdiilosas ande Alexandria, areslo ande Ephesus, kado manush delas duma mishto ai zhanelas mishto E Vorba le Devleski.

²⁴Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, bördig från Alexandria, en lärd man, mycket förfaren i skrifterna.

²⁵Zhanelas o drom le Devlesko, ai dragosa kerelas buchi le Devleski, motholas ai sicharelas vorta so sas O Jesus, so phendia sas chacho, numa zhanelas ferdi pa o bolimos le Iovanosko.

²⁵Denne sade blivit undervisad om »Herrens väg» och talade, brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fastän han allenast hade kunskap om Johannes' döpelse.

²⁶Thodiape te divinilas andel synagogue, ai kana o Aquilla ai e Priscilla ashunde les, line les pesa, ai sikade leske mai vorta o drom le Devlesko.

²⁶Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. När Priscilla och Akvila hörde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om »Guds väg».

²⁷Mangelas te nakhel ande Achaia, le phral phende leske te zhal, ai trade iek lil kotse kal disipluria, kana avela te premin les mishto. Kana areslo kotse, lashi buchi kerelas mashkar kodola kai dinesaspe le Devleske katar o lashimos le Devlesko.

²⁷Och då han sedan ville fara till Akaja, skrevo bröderna till lärjungarna där och uppmanade dem att taga vänligt emot honom. Och när han hade kommit fram, blev han dem som trodde till mycken hjälp, genom den nåd han hade undfått.

²⁸Ke sikavelas vorta angla narodo kai le Zhiduvuria nas vorta angla Del, sikavela lenge katar E Vorba le Devleski ke O Jesus si O Kristo.

²⁸Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus var Messias.