¹Sedan vi hade skilts ifrån dem, lade vi ut och foro raka vägen till Kos och kommo dagen därefter till Rodus och därifrån till Patara.

¹Kana mekliam le, geliamtar po paraxodo ai geliam strazo ando Cos; ai pe terharin aresliam kai izula Rhodes, ai kotsar geliamtar ando Patara.

²Där funno vi ett skepp som skulle fara över till Fenicien; på det gingo vi ombord och lade ut.

²Ai arakhliam iek paraxodo kai nakhelas pai Phoenicia, liam les, ai geliamtar.

³Och när vi hade fått Cypern i sikte, lämnade vi denna ö på vänster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty där skulle skeppet lossa sin last.

³Kana dikhliam e izula Cyprus, chi aterdiliam, mekliam la pe stingo, ai geliam mai angle karing e Syria, ai aterdiliam ande Tyre: Ke o paraxodo trobulas te huliarel tele o tovorho kai sas les.

⁴Och vi uppsökte där lärjungarna och stannade hos dem i sju dagar. Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att han icke borde begiva sig till Jerusalem.

⁴Ai kotse arakhliam manush kai pachanaspe ando Del, beshliam lensa iek kurko. Ai O Swunto Duxo phendia kodola phral te mothon le Pavloske te na zhal ando Jerusalem.

⁵Men när vi hade stannat där de dagarna ut, bröto vi upp därifrån och gåvo oss i väg, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn, ända utom staden. Och på stranden föllo vi ned på våra knän och bådo

⁵Ai kana nakhlo kurko, mangliamas te zhastar mai angle. Ai savorhe avile amensa, zhi avri anda foro penge rhomniansa penge shavensa. Thodiam ame anda changende pe chishai pasha pai te rhugisavas.

⁶och togo sedan avsked av varandra. Därefter stego vi ombord på skeppet, och de andra vände tillbaka hem igen.

⁶Porme kana liam amenge dies lasho iek kavrestar, anklistiam po paraxodo, ai won geletar khere.

⁷Från Tyrus kommo vi till Ptolemais, och därmed avslutade vi sjöresan. Och vi hälsade på hos bröderna där och stannade hos dem en dag.

⁷Kana getosardiam te zhas po paraxodo, geliam anda Tyre ando Ptolemais,ai kotse geliam te dikhas le shave le Devleske, amare phral, ai beshliam lensa iek dies.

⁸Men följande dag begåvo vi oss därifrån och kommo till Cesarea. Där togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom.

⁸Pe terharin geliamtar, ai aresliam ando Caesarea. Kana aviliam ando kher le Filiposko, wo sas manush kai divinilas pa Del, iek andal efta manush kai alosardiamas ando Jerusalem, beshliam leste.

⁹Denne hade fyra ogifta döttrar, som ägde profetisk gåva.

⁹Sas les shtar sheia, kai nas ansurime. Won denas duma pa E Vorba le Devleski.

¹⁰Under den tid av flera dagar, som vi stannade där, kom en profet, vid namn Agabus, dit ned från Judeen.

¹⁰Beshliam kotse neskolki dies, iek profeto kai busholas Agabus avilo andai Judea.

¹¹När denne hade kommit till oss, tog han Paulus' bälte och band därmed sina händer och fötter och sade: »Så säger den helige Ande: 'Den man som detta bälte tillhör, honom skola judarna så binda i Jerusalem, och sedan skola de överlämna honom i hedningarnas händer.'»

¹¹Ai avilo te dikhel ame, ai lia e prashtia le Pavloski, ai phanglia peske punrhe ai peske vas, ai phendia, "Eta, so phendia O Swunto Duxo, kodo manush kai si leski kadia prashtia le Zhiduvuria phandenas les sakadia ando Jerusalem, ai dena les ka le Nai Zhiduvuria."

¹²När vi hörde detta, bådo såväl vi själva som bröderna i staden honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem.

¹²Kana ashundiam kodia, ame ai kodola kai samas lende ando kher, mangliam ame katar o Pavlo te na zhal ande Jerusalem.

¹³Men då svarade Paulus: »Varför gråten I så och sargen mitt hjärta? Jag är ju redo icke allenast att låta mig bindas, utan ock att dö i Jerusalem, för Herren Jesu namns skull.»

¹³O Pavlo phendia, "So keren, kai roven ai dukhaven murho ilo? Vi mekava te phanden ma, ai vi te mudaren ma ando Jerusalem pala o anav le Devlesko, Jesus Kristo."

¹⁴Då han alltså icke lät övertala sig, gåvo vi oss till freds och sade: »Ske Herrens vilja.»

¹⁴O Pavlo chi mekelaspe pala lende, ai won chi mai phende leske kanch, phenenas, "E voia le Devleski te kerdiol."

¹⁵Efter de dagarnas förlopp gjorde vi oss i ordning och begåvo oss upp till Jerusalem.

¹⁵Xantsi dies pala kodia lashardiliam, ai geliamtar ando Jerusalem.

¹⁶Från Cesarea följde också några av lärjungarna med oss, och dessa förde oss till en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge, som vi skulle gästa hos.

¹⁶Uni andal shave le Devleske anda Caesarea avile amensa, ai angerdia lensa iek manush kai busholas Mnason andai Cyprus, wo diasas pe ka Del de dumult ai leste trobulas te beshas.

¹⁷Och när vi kommo till Jerusalem, togo bröderna emot oss med glädje.

¹⁷Kana aresliam ande Jerusalem, le shave le Devleske kai sas kotse raduime sas kana dikhle ame.

¹⁸Dagen därefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de äldste.

¹⁸Pe terharin o Pavlo gelo amensa ka iek phral kai busholas Iakov, ai sa le mai phure chidepe kotse.

¹⁹Och sedan han hade hälsat dem förtäljde han för dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna.

¹⁹Kana dia o vas savorhensa, o Pavlo phendia lenge so godi O Del kerdia mashkar le Nai Zhiduvuria, la buchasa kai dia les O Del.

²⁰När de hörde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: »Du ser, käre broder, huru många tusen judar det är som hava kommit till tro, och alla nitälska de för lagen.

²⁰Kana ashunde leste, bariarenas o anav le Devlesko, phende leske, "Dikhes, amaro phral, sode mi Zhiduvuria pachaiepe ai si le o zakono ande lengo ilo."

²¹Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lär alla judar som bo spridda bland hedningarna att avfalla från Moses, i det du säger att de icke behöva omskära sina barn, ej heller i övrigt vandra efter vad stadgat är.

²¹Ai won ashunde pa tute, ke tu sichares sa le Zhidovon kai traiin mashkar le Nai Zhiduvuria, te na lenpe pala zakono le Mosesosko, ai ke mothos lenge te na shinen penge glaten ai te na lenpe pala zakono o Zhidovisko.

²²Vad är då att göra? Helt visst skall man få höra att du har kommit hit.

²²So te keras? Kodola manush si te chidenpe andek than, ke si te zhangliolpe ke avilian.

²³Gör därför såsom vi nu vilja säga dig. Vi hava här fyra män som hava bundit sig genom ett löfte.

²³Anda kodia ker so si te mothas tuke. Si mashkar amende shtar manush kai shinade te rhuginpe ai te lenpe pala zakono le Devlesko.

²⁴Tag med dig dessa, och låt helga dig tillsammans med dem, och åtag dig omkostnaderna för dem, så att de kunna låta raka sina huvuden. Då skola alla förstå att intet av allt det som har blivit dem sagt om dig äger någon grund, utan att också du vandrar efter lagen och håller den.

²⁴Anger le tusa, ai zha lensa kai khangeri kai vuzharen, ai pochin anda lende, te rhanden penge bal: ai kadia savorhe zhanena ke nas kanchi chacho pa so phendesas pa tute, numa ke vi tu les tu pala zakono le Mosesosko.

²⁵Vad åter angår de hedningar som hava kommit till tro, så hava vi här beslutit och jämväl skrivit till dem, att de böra taga sig till vara för kött från avgudaoffer och för blod och för köttet av förkvävda djur och för otukt.»

²⁵Numa kodola kai Nai Zhiduvuria kai pachanpe, tradiam lenge ek lil, ai phendiam lenge, te na xan anda mas kai sas dino anglal ikoni, ai chi rat, chi zhigeniengo kai sas tasade, ai te arakhenpe katar e biznibraznia."

²⁶Så tog då Paulus männen med sig och lät följande dag helga sig tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till känna när den tid skulle gå till ända, för vilken de hade låtit helga sig, den tid före vars utgång offer skulle frambäras för var och en särskild av dem.

²⁶O Pavlo lia kodole manushen, vuzhardiape, ai pe terharin gelo ande tamplo lensa, te mothol savo dies o vuzhimos kerdiolape, ai te den iek zhigania sako anda peste.

²⁷När de sju dagarna nästan voro ute, fingo judarna från provinsen Asien se honom i helgedomen och uppviglade då allt folket. Och de grepo honom

²⁷Ai kana o kurko pashte getolaspe, le Zhiduvuria andai Asia avile, ai dikhle le Pavlos ande tampla, buntuisarde sa le narodos, ai line les, tsipinas,

²⁸och ropade: »I män av Israel, kommen till hjälp! Här är den man som allestädes lär alla sådant som är emot vårt folk och emot lagen och emot denna plats. Därtill har han nu ock fört greker in i helgedomen och oskärat denna heliga plats.»

²⁸"Tume kai san anda Isarel, zhutin! Kodo si o manush kai del duma bi malades pal Zhiduvuria ai amaro zakono le Mosesosko, ai pa kadia tampla, ai akana angerdias le Grekuria ande Swunto than, Ai kadia tampla mai nai vuzhi."

²⁹De hade nämligen förut sett efesiern Trofimus i staden tillsammans med honom och menade att Paulus hade fört denne in i helgedomen.

²⁹Won mothonas kadia, ke mai anglal o Trophimus andai Ephesus sas lesa ando foro. Ai won gindinas ke o Pavlo angerdiasas les ande tampla.

³⁰Och hela staden kom i rörelse, och folket skockade sig tillsammans. Och då de nu hade gripit Paulus, släpade de honom ut ur helgedomen, varefter portarna genast stängdes igen.

³⁰Sa o foro buntuisailo, ai o narodo pa sako rik avelas, line o Pavlos, ai line les avri andai tampla, ai phandade strazo le wudara.

³¹Men just som de stodo färdiga att dräpa honom, anmäldes det hos översten för den romerska vakten att hela Jerusalem var i uppror.

³¹Mangenas te mudaren le Pavlos, numa e viasta avili zhi ka baro le ketanengo kai sas andal Romanuria, ke sa e Jerusalem buntuilaspe.

³²Denne tog då strax med sig krigsmän och hövitsmän och skyndade ned till dem. Och när de fingo se översten och krigsmännen, upphörde de att slå Paulus

³²Strazo lia pesa ketanen ai mai baren, ai gele lende, kana dikhle le bares le ketanengo ai le ketanen, chi mai marenas le Pavlos.

³³Översten gick då fram och tog honom i förvar och bjöd att man skulle fängsla honom med två kedjor. Och han frågade vem han var och vad han hade gjort.

³³Antunchi o baro le ketanengo pashilo pasha Pavlo, lia les, ai phendia te phanden les duie lantsonsa. Ai porme phushlia kon si wo ai so kerdia?

³⁴Men bland folket ropade den ene så, den andre så. Då han alltså för larmets skull icke kunde få något säkert besked, bjöd han att man skulle föra honom till kasernen.

³⁴Numa anda narodo uni tsipinas iek diela, uni mothonas aver diela, ai nashtilas te lel o gor kanikastar ke pra but bunto sas, ai phendia leske ketana te angeren o Pavlos ando baro kher le ketanengo.

³⁵Och när han kom fram till trappan, trängde folket så våldsamt på, att han måste bäras av krigsmännen,

³⁵Kana aresle kal skeri, le ketani line le Pavlos andel vas ke de but narodo kai sas.

³⁶ty folkhopen följde efter och skriade: »Bort med honom!»

³⁶Ke savorhe lenaspe pala leste ai tsipinas te mudaren les.

³⁷Då nu Paulus skulle föras in i kasernen, sade han till översten: »Tillstädjes det mig att säga något till dig?» Han svarade: »Kan du tala grekiska?

³⁷Strazo kana zhanas ando baro kher le ketanengo o Pavlo phendia le bareske, "Sai mothav vari so tuke?" ai o baro phushel les, "Zhanes te des duma Grechisko?"

³⁸Är du då icke den egyptier som för en tid sedan ställde till 'dolkmännens' uppror, de fyra tusens, och förde dem ut i öknen?»

³⁸"Apo tu chi san o Egypsiano, kai mai buntisailo sas, ai kai angerdia pesa ande pusta shtare mien choren?"

³⁹Då svarade Paulus: »Nej, jag är en judisk man från Tarsus, medborgare alltså i en betydande stad i Cilicien. Men jag beder dig, tillstäd mig att tala till folket.»

³⁹O Pavlo phendia, "Zhidovo sim, me sim o Pavlo anda e Tarsus, kai si ande e Cilicia, me kerdilem andek baro foro. Mek ma, mangav ma tutar te dav duma le narodosa."

⁴⁰Och han tillstadde honom det. Då gav Paulus från trappan, där han stod, med handen ett tecken åt folket. Och sedan där hade blivit helt tyst, talade han till dem på hebreiska och sade:

⁴⁰O baro le ketanengo meklia les te del duma, o Pavlo ande punrhende sas pel skeri, ai kerelas anda vas le narodoske. Ai kerdilia iek baro chixo (ma nai bunto), ai o Pavlo dia duma lenge ande shib le Zhidovisko ai phenelas,