¹När det nu var beslutet att vi skulle avsegla till Italien, blev Paulus jämte några andra fångar överlämnad åt en hövitsman, vid namn Julius, som tillhörde den kejserliga vakten.

¹Kana manglia te zhas po paraxodo ande Italia, dine le Pavlos ai mai avre manushen kai sas phandade kai ek ketana kai busholas Julius, wo sas ketana Romanonge le amperatoske."

²Och vi gingo ombord på ett skepp från Adramyttium, som skulle anlöpa provinsen Asiens kuststäder. Så lade vi ut, och vi hade med oss Aristarkus, en macedonier från Tessalonika.

²Anklistiam pe ek paraxodo andai Adramyttium, kai trobulas te zhal karing Asia, ai geliamtar, ai sas amensa o Aristarchus. Wo sas Macedonia andai Thessalonica.

³Dagen därefter lade vi till vid Sidon. Och Julius, som bemötte Paulus med välvilja, tillstadde honom att besöka sina vänner där och åtnjuta deras omvårdnad.

³Pe terharin aresliam ando Sidon. O Julius kai kerelas mishtimasa le Pavlo meklia les te zhal te dikhel peske vortakon, ai te lel lendar so trobul le.

⁴När vi hade lagt ut därifrån, seglade vi under Cypern, eftersom vinden låg emot.

⁴Kana geliamtar kotsar, nakhliam, pai izula kai bushol Cyprus, ke bare barvalia avenas pe amende.

⁵Och sedan vi hade seglat över havet, utanför Cilicien och Pamfylien, landade vi vid Myrra i Lycien.

⁵Kana nakhliam e maria kai nakhelas andai Cilicia ai andai Pamphylia, aresliam ando Myra, ek foro ande Lycia.

⁶Där träffade hövitsmannen på ett skepp från Alexandria, som skulle segla till Italien, och på det förde han oss ombord.

⁶Ai kotse e ketana arakhlia ek paraxodo kai sas andai Alexandria, ai kai zhalas ande Italia; kerdiam ame te anklas pe kodo paraxodo.

⁷Under en längre tid gick nu seglingen långsamt, och vi kommo med knapp nöd inemot Knidus. Och då vinden icke var oss gynnsam, seglade vi in under Kreta vid Salmone.

⁷But dies geliam po pai lokorhes, ai bute chinosa aresliam ando foro kai si ando Cnidus. Ai e barval chi mekel ame te zhas mai dur pe kodo drom, nakhliam pa Salmone ai arakhliam ame pashai izula kai bushol Crete.

⁸Det var med knapp nöd som vi kommo där förbi och hunno fram till en ort som kallades Goda hamnarna, icke långt från staden Lasea.

⁸Zhasas angle chinosa pashai rig, ai aresliam ande ek than kai bushol Safe Harbos (Bopor), pasha foro kai sas ande Lasea.

⁹Härunder hade ganska lång tid hunnit förflyta, och sjöfarten begynte redan vara osäker; fastedagen var nämligen redan förbi. Paulus varnade dem då

⁹But vriama phasardiam, ai baio vunzhe sai kerdiolas te mai zhasa po paraxodo, kana si pozno ande bersh, ivend sas, anda kodia o Pavlo phendia lenge,

¹⁰och sade: »I mån, jag ser att denna sjöresa kommer att medföra vedervärdigheter och stor olycka, icke allenast för last och skepp, utan ock för våra liv.»

¹⁰"Dikhav manushale ke kado drom chi avela lasho, o paraxodo ai so si andre si te rimonpe, ai te phadion, ai vi ame sai meras."

¹¹Men hövitsmannen trodde mer på styrmannen och skepparen än på det som Paulus sade.

¹¹Numa o mai baro le Romanonge mai but pachalaspe so motholas o manush kai tradelas o paraxodo ai kodolesko mui kai sas lesko paraxodo de sar te pachal so phendia o Pavlo.

¹²Och då hamnen icke låg väl till för övervintring, var flertalet av den meningen att man borde lägga ut därifrån och försöka om man kunde komma fram till Fenix, en hamn på Kreta, som ligger skyddad mot sydväst och nordväst; där skulle de sedan stanna över vintern.

¹²Numa o than nas lasho te beshen kotse sa ivend, anda kodia mai but anda lende mangenas te zhantar kotsar, ai mangenas te zhan te dashtina ando Phoenix, ek porto kai sas ande Crete, kai sas karing o saut westo ai o nort westo ai kotse nakhasa o ivend.

¹³Och då nu en lindrig sunnanvind blåste upp, menade de sig hava målet vunnet, och lyfte ankar och foro tätt utmed Kreta.

¹³E tsinorhi barval avelas anda Sauto ai phurdelas, won gindisaile ke sai keren so mangenas; ai mangle te zhantar, numa zhanas le paraxodosa pashai phuv kai si e Crete.

¹⁴Men icke långt därefter kom en våldsam stormvind farande ned från ön; det var den så kallade nordostorkanen.

¹⁴Numa sigo ek barval zurali kai bushol Euroclydon (norteasto) avili andal plaia le izulaki.

¹⁵Då skeppet av denna rycktes med och icke kunde hållas upp mot vinden, gåvo vi efter och läto det driva.

¹⁵O paraxodo angerelas les e barval, ai nashtisarasas te zhas la barvaliasa, ai chi mai kerdiam khanchi. Mekliam te zhal o paraxodo kai mangel.

¹⁶När vi kommo under en liten ö som hette Kauda, förmådde vi dock, fastän med knapp nöd, bärga skeppsbåten.

¹⁶Nakhliam pa sauto pa izula kai bushol Clauda. Kodia izula vorta anglal sas, ai xantsi barval sas, ai aresliam chinosa te las o tsinorho paracodo kai sas ame.

¹⁷Sedan manskapet hade dragit upp den, tillgrepo de nödhjälpsmedel och slogo tåg om skeppet. Och då de fruktade att bliva kastade på Syrtenrevlarna, lade de ut drivankare och läto skeppet så driva.

¹⁷Ai thodiam les po baro, porme phangliam les shelensa pasha paraxodo, ke darasas ke del dap pashai phuv la Libyiake, line tele e tsera ai makle o paraxodo te zhal le barvaliansa.

¹⁸Och eftersom vi alltjämt hårt ansattes av stormen, vräkte de dagen därefter en del av lasten över bord.

¹⁸E barval inker drichinilas ame zurales, pe terharin thodepe te shuden o torhaxo kai sas ando paraxodo ando pai.

¹⁹På tredje dagen kastade de med egna händer ut skeppsredskapen.

¹⁹Ai o trito dies shude penge vastensa le dieli le paraxodoske ando pai.

²⁰Och då under flera dagar varken sol eller stjärnor hade synts, och stormen låg ganska hårt på, hade vi icke mer något hopp om räddning.

²⁰But dies chi dichilia o kham ai chi dichilia le chererhaia, ai e barval sakadia de zurales phurdelas. Ai savorhe darasas ke meras.

²¹Då nu många funnos som ingenting ville förtära, trädde Paulus upp mitt ibland dem och sade: »I män, I haden bort lyda mig och icke avsegla från Kreta; I haden då kunnat spara eder dessa vedervärdigheter och denna olycka.

²¹Chi xaliamas de dumult, antunchi o Pavlo ande punrhende angla lende phendia lenge, "Manushale, trobulas te ashunen mande, ai te na zhantar andai Crete, saxke te na xasavas ai te na xasaras so sas amen.

²²Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder skall förlora sitt liv; allenast skeppet skall gå förlorat.

²²Numa akana na daran, ke chi iek anda tumende chi merela, ferdi o paraxodo xasavola.

²³Ty i natt kom en ängel från den Gud som jag tillhör, och som jag också tjänar, och stod bredvid mig och sade:

²³Me sim le Devlesko, ai kerav leski buchi, e riat ek angelo sikadilo mange,

²⁴'Frukta icke, Paulus. Du skall komma att stå inför kejsaren; och se, Gud har skänkt dig alla dem som segla med dig.'

²⁴ai phendia mange, "Pavlo, Na dara kanch, ke tu trobul te nakhes angla Caesar, ai O Del dia tu kodolen kai si tusa po paraxodo."

²⁵Varen därför vid gott mod, I män; ty jag har den förtröstan till Gud, att så skall ske som mig är sagt.

²⁵"Anda kodia, manushale, Na daran, ke pachav ma ando Del, ke avela sar phendia mange.

²⁶Men på en ö måste vi bliva kastade.»

²⁶Numa si te aresas pek izula."

²⁷När vi nu den fjortonde natten drevo omkring på Adriatiska havet, tyckte sjömännen sig vid midnattstiden finna att de närmade sig något land.

²⁷Kana e desh u shtarto riat avili, e barval angerelas ame pe maria kai bushol Adria karing le desh u dui e rait, kodola kai tradenas o paraxodo haliarenas ke pashuavas pasha ek phuv.

²⁸De lodade då och funno tjugu famnars djup. När de hade kommit ett litet stycke längre fram lodade de åter och funno femton famnars djup.

²⁸Shude iek shelo ai kako shelo sas phanglo iek para sastri ai dine pe gor ke o pai trenda ai efta metura (120') de baro sas, mai angle mai shude o shelo ai arakhle besh tai oxto metura (90') de baro.

²⁹Då fruktade de att vi skulle stöta på något skarpt grund, och kastade därför ut fyra ankaren från akterskeppet och längtade efter att det skulle dagas.

²⁹Daranas ke o paraxodo malavel andel bax, anda kodia shude shtar shele kai sas sastria pare pe lende ando pai palal o paraxodo, ai azhukerde te phuterdiol o dies.

³⁰Sjömännen ville emellertid fly ifrån skeppet och firade ned skeppsbåten i havet, under föregivande att de tänkte föra ut ankaren ifrån förskeppet.

³⁰Numa le manush kai lenas sama katar o paraxodo mangenas te zhantar pa paraxodo; ai line o tsinorho paraxoditsi ai thode les pe maria, ai won mothonas ke bute shuden sastria pare ando pai te inkeren le paraxodos.

³¹Då sade Paulus till hövitsmannen och krigsmännen: »Om icke dessa stanna kvar på skeppet, så kunnen I icke räddas.»

³¹O Pavlo phendia le ketanako kai poronchil pel ketani ai le ketanenge, "Kakala manush te zhanatar ai te na beshen anda paraxodo nashtin te aven skepime."

³²Då höggo krigsmännen av de tåg som höllo skeppsbåten, och läto den fara.

³²Antunchi le ketani shinde le shele kai ankerenas le paraxoditses te perel ande maria.

³³Medan det nu höll på att dagas, uppmanade Paulus alla att taga sig mat och sade: »Det är i dag fjorton dagar som I haven väntat och förblivit fastande, utan att förtära något.

³³Mai anglal sar te phuterdiol o dies, o Pavlo phendia savorhenge te len pesa xaben, phenelas, "Ke adies si o desh u shtarto dies ke sar azhukerdiam ai inkerdilian te na xan.

³⁴Därför uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall förhjälpa eder till räddning. Ty på ingen av eder skall ett huvudhår gå förlorat.

³⁴Akana mothav tumenge te len xaben; ke trobul te xan te traiin: ai chi iek firo anda tumare bal chi xasavola."

³⁵När han hade sagt detta, tog han ett bröd och tackade Gud i allas åsyn och bröt det och begynte äta.

³⁵Kana getosardia te del duma, o Pavlo lia manrho, ai rhigisailo ka Del anda leste angla savorhende, ai phaglia les, ai thodiape te xal.

³⁶Då blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, också de.

³⁶Porme savorhe mishto sas, ai vi won xanas.

³⁷Och vi voro på skeppet tillsammans två hundra sjuttiosex personer.

³⁷Samas dui shela ai eftavardesh tai shov zhene ande sa.

³⁸Sedan de hade ätit sig mätta, lättade de skeppet genom att kasta vetelasten i havet.

³⁸Kana savorhe xale mishto, shude o jiv ande maria, saxke te vushurilpe o paraxodo.

³⁹När det blev dag, kände de icke igen landet; men de blevo varse en vik med låg strand och beslöto då att, om möjligt, låta skeppet driva upp på denna.

³⁹Kana phuterdilo o dies le manush kai arakhenas o paraxodo, chi prinzharde e phuv: numa dikhle le avelas pai vari katar kai delas ande maria, ai mangenas te terdion kotse te dashtina.

⁴⁰De kapade så ankartågen på båda sidor och lämnade ankarna kvar i havet; tillika lösgjorde de rodren och hissade förseglet för vinden och styrde mot stranden.

⁴⁰Phuterde le shele kai sas sastrensa ande maria, ai mai phuterde le shele le khashtenge kai sas te traden o paraxodo. Porme thode iek bari tsera anglal po paraxodo, saxke te spidel e barval o paraxodo, ai zhanas karing e phuv vai plazha.

⁴¹De stötte då på ett rev och läto skeppet gå upp på det. Där fastnade förskeppet och blev stående orörligt, men akterskeppet begynte brytas sönder av vågsvallet.

⁴¹Numa dine le paraxodosa andek phuv, kai sas kotse andek than kai avelas pai pa dui riga; ai kotse astardilo o paraxodo, e rik e anglui dia ande chishai ai nashtilas te mai mishtilpe, numa e rik e palui phadili katar o talazo.

⁴²Då ville krigsmännen döda fångarna, för att ingen skulle kunna fly undan simmande.

⁴²Le ketani mangenas te mudaren kodolen kai sas phandade, ke dar sas lenge ke xoten ande maria ai zhantar naimasa.

⁴³Men hövitsmannen ville rädda Paulus och hindrade dem därför i deras uppsåt, och bjöd att de simkunniga först skulle kasta sig i vattnet och söka komma i land,

⁴³Numa o baro ketano le Romanonge mangelas te skepil le Pavlos, chi meklia te mudaren kanikas; ai dia ordina kodolen kai zhanen te naion te xoten ando pai mai anglal savorhendar ai te zhan pe phuv.

⁴⁴och att därefter de övriga skulle giva sig ut, somliga på plankor, andra på spillror av skeppet. Så lyckades det för alla att komma välbehållna i land.

⁴⁴Ai le kolaver te lenpe pala lende, ai te inkerdion katar le palia (khash) vai katar le kotora le paraxodoske. Ai kadia savorhe aresle pe phuv, ai skepisaile savorhe.