¹Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstädjes dig att tala för din sak.» Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar:

¹O Agrippa mothol le Pavloske, "Slobodo tuke te des duma te chachares tu," ai o Pavlo vazdia o vas ai chacharelaspe: ai phendia,

²»Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,

²"Raduime sim Amperato Agrippa, ke si mange slobodo adies te chacharav ma angla tute anda sa le dieli kai le Zhiduvuria dosharen ma:

³som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.

³Ke tu zhanes mishto lenge zakonuria, ai lenge divanuria, rhugiv ma tute te ashunes mande vriamasa.

⁴Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.

⁴Murho traio de katar le vriama kai simas terno, sa le Zhiduvuria zhanen les. Ke datunchara me traiisardem ande Jerusalem mashkar murho narodo.

⁵Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.

⁵Won zhanen man de dumult, ai sai phenen te mangena, ke traiisardem sar lende ai lema pala zakono o mai baro kai si le Farizeanonge.

⁶Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,

⁶Ai akana den ma pe kris ke pachav ma ande so shinadia O Del amare dadenge.

⁷det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna.

⁷Le desh u dui vitsi amare narodoske pachanpe ke dikhena ke kerdiol so sas shinado, ande kodia keren buchi le Devleski raduimasa, vi adiese ai vi e riate. Anda kodia Amperatona Agrippa, pala kado pachamos sim dino ande kris katar le Zhiduvuria.

⁸Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?

⁸Sostar tume, le Zhiduvuria gindin ke nashti O Del te del traio le mulen?

⁹Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;

⁹"Me gindivas, ke trobulas vari so te rimov o anav kodoleske kai si O Jesus andai Nazareth,

¹⁰så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför.

¹⁰Kodia kerdem ando Jerusalem. Thodem andel temnitsa buten kai pachanaspe ando Del; ke sas ma dini e ordina katar le bare le rashange, ai kana mudarenas le, me mothavas ke mishto sas.

¹¹Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer.

¹¹Butivar chinuisardem le ande swako synagogue, ai pe zor thavas le te parhuven ai te na mai pachanpe ando Del. Kadia de xoliariko simas pe lende, ke zhavas te chinuiv le zhi andel kolaver foruria avrial.

¹²När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,

¹²Anda kodia zhavas ando Damascus la putierasa ai buchi kai dinesas ma le bare le rashange.

¹³fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare.

¹³Desh u dui ka miazutso, Amperatona, dikhlem po drom kruglom mandar ai kruglom murhe vortacha, ek vediara kai hulelas anda cheri, ai o strefaimos sas mai baro de sar o strefaimos le khamesko.

¹⁴Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.'

¹⁴Savorhe peliam tele, ai ek glaso ashundem kai motholas mange ande shib le Zhidovisko, "Saul, Saul! Sostar chinuis man? Bi malades keres kai rhevdis sar iek gurumli, trutno tuke te de palpale katar le kanrhe."

¹⁵Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.

¹⁵Ai me phendem, "Kon san tu Devla," ai o Del phendia,

¹⁶Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.

¹⁶"Me sim O Jesus kai chinuis man, Numa wushti opre ai besh anda punrhende. Sikadilem tuke, te kerav anda tute ek sluga ai te aves murho marturo, ai te mothos le kolavrenge sar dikhlian ma adies, ai te mothos lenge so mai sikava tuke mai angle,

¹⁷Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,

¹⁷Alosardem tu mashkar dado narodo, ai mashkar le Nai Zhiduvuria, ai karing lende si te tradav tu.

¹⁸för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'

¹⁸Saxke te phutres lenge iakha, te nakhen anda tuniariko kai e vediara ai katar e putiera le bengeske ka Del, ai te avel len dino ando pachamos ande mande, o iertimos le bezexengo, ai te avel le iek than mashkar kodola kai si le Devleske."

¹⁹Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,

¹⁹Kadia, O Amperato Agrippa, chi dem rigate pa so sas mange sikado ande viziona kai avelas mange anda cheri.

²⁰utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.

²⁰Numa phendem mai anglal le narodoske kai si ando Damascus, ai ando Jerusalem, porme sa kodolenge kai si ande Judea, ai le nai Zhiduvuria, te parhuven pengo traio, ai te boldenpe karing O Del, ai te sikaven dieli kai sikaven o chachimos ke parhudile.

²¹För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.

²¹Eta, sostar le Zhiduvuria line ma ande tampla ai mangenas te mudaren ma.

²²Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,

²²Numa nais le Devleske ke arakhlia ma, ta chi sim mulo adies, ai sim marturo mashkar le tsinorhe ai le bare. Mothav kanchi aver de ferdi so phende le profeturia ai o Moses ke kerdiola.

²³nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.»

²³Ke o Kristo chinuila, ai ke wo avela o pervo kai zhuvindila mashkar le mule, ai mothola pai vediara le narodoske, ai la lumiake.

²⁴När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.»

²⁴Ai kadia o Pavlo divinilas te chacharelpe. Numa o Festus tsipisardia "Dzilo san, Pavlo, ke de but kai manglian te zhanes dzilailian!"

²⁵Men Paulus svarade: »Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.

²⁵O Pavlo phendia, "Chi sim dzilo, Festus! Le vorbi kai mothav vorbi cchache si ai malade.

²⁶Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.

²⁶O amperato Agrippa zhanel pa kadala dieli, ai sai dav duma bi darako angla leste, ai zhanav ke zhanel sa kadala dieli ke kadala dieli chi kerdile chordanes andek koltso.

²⁷Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.»

²⁷O amperato, Agrippa, "Pachas tu andel profeturia? Zhanav ke pachas tu!"

²⁸Då sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen.»

²⁸Ai o Agrippa phendia le Pavloske, "Akanash parhuves ma, ai keres te kerdiuav shav Devlesko?"

²⁹Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor.»

²⁹Ai o Pavlo phendia, "Te avel akana vai mai angle sar mangela O Del, ai na ferdi tu , numa savorhe kodola kai ashunden mande adies, sai kerdion sar mande, numa chi avela len le lantsuria kai si pe mande!"

³⁰Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.

³⁰O amperato Agrippa, o governori Festus, ai Bernice, ai sa kodola kai sas lensa wushtilo opre,

³¹Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: »Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse.»

³¹ai durile xantsi, ai denas pe duma won de won, ai mothonas, "Kako manush chi kerdia kasavestar baio te mudaren les vai te thon le ande temnitsa."

³²Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren.»

³²Ai o Agrippa phendia le Festusoske, "Kako manush sai mekenas les te na akhardino le amperatos Caesar."