¹Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.

¹Pe kodia vriama o Herod o tetrarch, ashundias e viasta pa O Jesus.

²Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»

²Ai phenel peske slugenge, "Kado si o Iovano o baptisto, zhuvindisailo pai martia, anda kodia si les e putiera te kerel mirakluria."

³Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.

³O Herod astardias le Iovanos, phanglia les lantsonsa ai thodia les ande temnitsa, palai Herodias, e rhomni leske phraleski o Philip.

⁴Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»

⁴Ke o Iovano phenelas leske, "Nai tuke slobodo te les la!"

⁵Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.

⁵Wo mangelas te mudarel le Iovanos, numa daralas katar o narodo, ke sa o narodo jinenas les profeto.

⁶Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,

⁶Po dies kai arakhadilo, dine pachiv le Herodos, e shei la Herodiaki kheldias lenge, ai de sa zurales plachalias le Herodos.

⁷att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.

⁷Anda kudia solaxadias, te del la so godi mangel.

⁸Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»

⁸Pala laka dako sikaimos phendias, An mange pek charo o shero le Iovanosko o baptisto.'

⁹Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,

⁹O amperato nekezhisailo, numa ke solaxadias angla o narodo phendias te den la so mangel.

¹⁰och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.

¹⁰Tradia te shinen o shero le Iovanosko ande temnitsa.

¹¹Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.

¹¹Andine lesko shero pek charo, dine les kai shei, ai woi angerdia les ka peski dei.

¹²Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.

¹²Leske disipluria avile, line lesko stato, groposarde les; ai gele ka Jesus ta phende leske so kerdiliape.

¹³Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.

¹³Kana O Jesus ashundias so kerdiliape, gelotar pek chuno korkorho kai nas khonik, o narodo andal foruria ashunde kodia, ai linepe pala leste telal.

¹⁴Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.

¹⁴Kana O Jesus avilo palpale, dikhlias baro narodo, pelias leske mila anda lende, ai sastiardias lenge naswalen.

¹⁵Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»

¹⁵Kana e riat perelas le disipluria avile leste ai phende," Vuzhe pozno ai nai khanchi katse. Trade le narodos te zhantar, te zhan andel foruria te chinen peske te xan."

¹⁶Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»

¹⁶Numa O Jesus phendias lenge, 'Chi trobul te zhantar, den le tume te xan!"

¹⁷De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»

¹⁷Won phende leske, "Ferdi panzh manrhe ai dui mashe si ame."

¹⁸Då sade han: »Bären dem hit till mig.»

¹⁸"Anen le mande," phendias O Jesus.

¹⁹Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

¹⁹O Jesus phendias le narodoske te beshen tele pe char; lias le panzh manrhe ai le dui mashe, vazdia le iakha karing o rhaio, ai naisisardias ai phaglias le manrhe, dias le kal disipluria, ai le disipluria dine le ka narodo.

²⁰Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.

²⁰Savorhe xale ai chailile. Kana le disipluria chide le kotora kai ashshile desh u dui kozhnitsi pherde sas.

²¹Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

²¹Kodola kai xale sas panzh mi mursh, ai vi zhuvlia ai glate sas.

²²Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.

²²Strazo O Jesus kerdias te anklen le disipluria ando pamphuri te zhan mai anglal lestar pe kaver rig le paieske, zhi pon wo tradias le narodos te zhantar.

²³Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.

²³Kana tradias le narodos te zhantar, gelo opre ande plai korkorho te rhujilpe. Kana peli e riat, kote sas korkorho.

²⁴Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.

²⁴O pamphuri sas mashkaral e maria, ai buntuime sas katar le talazuria ke e barval phurdelas zurales.

²⁵Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.

²⁵Mashkar le trin ai le shov chasuria diminiatsako O Jesus avilo karing lende, phirelas po pai.

²⁶När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.

²⁶Kana le disipluria dikhle les ke phirel po pai, daraile. Ai tsipinas, "Choxano si!"

²⁷Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»

²⁷Numa strazo O Jesus phendias lenge, "Aven veselo, ke me sim, Na daran!"

²⁸Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»

²⁸O Petri dias mui, "Gazda, te san tu, akhar ma te avav tute po pai."

²⁹Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.

²⁹"Aidi," phendias. Antunchi o Petri anklisto anda pamphuri ai phirdias po pai karing O Jesus.

³⁰Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»

³⁰Numa kana thodias sama ke e barval phurdel zurales, darailo, antunchi tasolas ai tsipisardias, "Gazda, skepisar ma!"

³¹Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»

³¹Strazo O Jesus anzardias pesko vas, astardia les ai phendia leske, "Tu kai si tu xantsi pachamos! Sostar chi pachaian?"

³²När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.

³²Kana ankliste ando pamphuri, e barval aterdili.

³³Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»

³³Ai kodola kai sas ando pamphuri luvudisarde ai preznaisarde les phenenas, "Chaches tu san O Shav le Devlesko!"

³⁴När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.

³⁴Kana aresle inchal ando them sas kai bushol Gennesaret.

³⁵Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.

³⁵Kana le manush kotsar prinzharde les, trade divano ande sa o them ai le manush andine sa penge naswalen leste.

³⁶Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.

³⁶Rhugisaile leste te mekel le naswalen, ferdi te azban e tivala leske raxamaki, ai kon godi azbadias leski raxami sastile.