¹Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Bort det! Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjamins stam.

¹Phushav tumen, O Del dia rigate peske narodos? Nichi, ke I me sim zhidovo andai vitsa le Abrahamoski, andal Benjamin.

²Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där den talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med dessa ord:

²O Del chi dia vov si rigate peske narodos kai zhanelas len mai anglal, pate chi zhanen so mothol E Vorba le Devleski pa Elijah? o Elijah mothol le Devleske ke le Zhiduvuria chi keren mishto. Phenelas,

³»Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv»?

³"Devla, mudarde le profeton, ai perade che altaria; me ashilem korkorho, ai roden te mudaren vi man."

⁴Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»

⁴Ai so phendia leske O Del, "Garadem mange efta mi zhene kai chi dine changa angla o xoxamlo del o Baal."

⁵Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.

⁵Ai vi akana mai si xantsi narodo kai O Del alosardia len pala pesko lashimos.

⁶Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd.

⁶Alosardia le pala pesko lashimos, na ke won keren vari so mishto; ke antunchi o lashimos le Devlesko nas te avel chacho lashimos.

⁷Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade.

⁷So te mothas? So rodenas le Zhiduvuria chi line, ferdi kodolen kai alosardia O Del line so rodenas, le kolaver lengo ilo zurailo sas,

⁸Så är ju skrivet: »Gud har givit dem en sömnaktighetens ande, ögon som de icke kunna se med och öron som de icke kunna höra med; så är det ännu i dag.»

⁸Sar si ramome ande Vorbe le Devleski, O Del kerdia te sovel lenge goji, ai kerdia te na dikhen penge iakhensa, ai te na ashunen penge khanensa, zhi adies.

⁹Och David säger: »Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.

⁹O David mai mothol, "Lengi skafidi te avel lenge duzhmano, ai te peren, ai te pochinen o baio kai kerde.

¹⁰Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid.»

¹⁰Lenge iakha te phandadion ai te na mai dikhen, ai ker te aven sagda lenge zea bange.

¹¹Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till avund».

¹¹Phushav, kana le Zhiduvuria pele, pele ai nashti mai vazden pe? Nichi, numa pala penge shipki, o kolaver narodo sai lia o skepimos, ai sai sikipin le Zhidovon.

¹²Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!

¹²Te sas ke palai shipka le Zhidovongi. E lumia lia barvalimos ando Del, ai kai sas won mekle tele o kolaver narodo barvalo ando Del. Sode mai but avela kana dena pa savorhe ka Del?

¹³Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt --

¹³Me mothav tumenge ke chi san Zhiduvuria, me sim e sluga kai sas shinadi le narodoski kai Nai Zhiduvuria, ai kai sim kadia raduime sim anda kadia buchi kai sima.

¹⁴om jag till äventyrs så skulle kunna »uppväcka avund» hos dem som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem.

¹⁴Ai te sai xoliarav te dashtiva murhe narodos kai si zhaluzo, ai te skepiv unen.

¹⁵Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?

¹⁵E, kana sas thodine rigate e lumia kadia lashardili le Devlesa. So kerdiola kana lela le O Del pasha peste? Antunchi avela o traio kodolenge kai sas mule.

¹⁶Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.

¹⁶Te si o pervo kotor le manrhesko andino angla Del, sa manrho antrego lesko si; te si le vuni la krenzhaki dine le Devleske, vi le krenzhi si leske.

¹⁷Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,

¹⁷Le Zhiduvuria si sar iek khash maslenengo kai si lasharde, ai kai uni krenzhi sas shinde, tu kai chi san Zhidovo, tu san sar iek krenzha maslenengi chorhi thodino ando lengo than, ai tu akana les andai vuna kai pravarel le maslenen kai si lasharde.

¹⁸så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.

¹⁸Anda kodia c hi trobul te avel tuke gratsia le krenzhi kai sas shinde. Sar te keres barimata? Ke chi san tu kai ingeres le vunen - numa le vuni ingeren tut.

¹⁹Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.»

¹⁹Amborim mothos mange, "Ke kodola krenzhi shinde sas katar o khash te avav me astardo ande lengo than."

²⁰Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.

²⁰E vorta, shinde sas kodola krenzhi katar o khash ke nas le dosta pachamos, ai tu san akana ande lengo than ke tu pachas tu. Numa arakh tu katar le barimata ai arakh tu.

²¹Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.

²¹Ke te nas defial lasho O Del le Zhidovonsa kai si krenzhi lashe, chi tusa chi avela lasho.

²²Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.

²²Le sama sar O Del sikavel pesko lashimos ai peske xoli, xoliariko lo pe kodola kai durile lestar, ai lasho lo tusa, numa trobul te beshes ande lesko lashimos; te na nichi, vi tu avesa shinado sar iek krenzha.

²³Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.

²³Ai te mangena le Zhiduvuria te boldenpe karing mande, ai te pachanpe, aven astarde kotse kai sas astarde mai anglal, ke O Del si les e putiera te astarel le palpale.

²⁴Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!

²⁴Tu kai chi san Zhidovo, tu san ferdi iek krenzha ieke khashteske maslenengo chorho shinde la, ai astarde la kai chi trobulas pe iek khash maslenengo lashardo le Zhiduvuria, won si le krenzhi le chache kodole khashtesko maslenengo kai si lashardo, No avela but mai lioxo te astaras le pale po khash kai sas vunzhe mai anglal.

²⁵Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;

²⁵Murhe phral, eta iek chachimos garado kai mangav te mothav tumenge. Saxke te na gindin ke gojaver san, uni andal Zhiduvuria nashtin te haliaren, numa kodia chi avela sagda, numa zhi kai le kolaver thema aven skepime.

²⁶och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: »Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.

²⁶Ai eta, sa le Zhiduvuria avena skepime. Sar mothol Vorba le Devleske, "O skepitori avela anda Zion, ankalavela so godi si chorho andai vitsa le Iakovoske.

²⁷Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem.»

²⁷Ai eta, so kerela lensa, kana lava le bezexa pa lende."

²⁸Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull.

²⁸Te dikhasa sar le Zhiduvuria chi mangle e lashi viasta, won si le duzhmaia le Devleske pe tumaro lashimos. Numa te dikhasa o alomos kai sas kerdo katar O Del, won si kodola kai O Del mangel pala lenge dada.

²⁹Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.

²⁹Ke O Del chi lel palpale so dia, ai chi parhuvel pesko gindo karing kodola kai akhardia le.

³⁰Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet,

³⁰Mai anglal chi pachaian o mui le Devlesko, numa akana lian o lashimos le Devlesko ke le Zhiduvuria chi pachaie lesko mui.

³¹så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet.

³¹Ai vi chi pachaie le Devlesko mui, akana saxke o lashimos le Devlesko avel tumen dino, numa saxke vi won sai zhanen akana kodo lashimos.

³²Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla.

³²Ke O Del kerdia anda sako manush te avel phanglo ai te na pachal o mui, saxke te sikavel savorhenge pesko lashimos.

³³O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!

³³Che baro lo o barvalimos le Devlesko, ai che bari leski goji ai sode zhanel, kon sai mothol so mangel te kerel O Del?

³⁴Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare?

³⁴Kon sai haliarela so mangel te kerel? "Kon zhanel o gindo le Devlesko?

³⁵Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?»

³⁵Kon sai mothol leske so te kerel? Kon sas o pervo kai dia les vari so, ai porme te avel pochindo lestar?"

³⁶Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet, amen.

³⁶Ke swako fialo avel katar O Del, swako fialo si pala leste, ai leske, ka Del te avel sa o barimos ande swako vriama! Amen.