¹Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

¹Murhe phral, O Del sikadia peske lashimos karing amende, mangav tumendar te den tumar stato sar manush shinade le Devleske, vuzhe ai vorta angla Del, ke kodia si e buchi e vorta kai trobul te keren le Devleske.

²Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.

²Na len tume pala traio kadala lumiako, numa meken le Devles te parhuvel tumen sa vi tumari goji, ai antunchi sai haliarena so O Del mangel - so si malades, so si leske drago, ai so si vorta.

³Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

³Palai podarka kai O Del dia ma ande pesko lashimos, phenav tumenge savorhenge: na gindin pa tumende ke san mai but ke so san. Numa te avel tume ginduria lashe, swako anda tumende te haliarel pe ke nai mai but ke ferdi pala pachamos kai O Del dia les.

⁴Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

⁴Ande iek stato manushesko si ame but kotora kai swako kerel aver buchi.

⁵så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

⁵Ai sakadia, o but kai sam, savorhe andek than keras iek stato chidine le Kristosa, ai sam savorhe chidine iek kavresa ke sar le kotora ieke statoske.

⁶Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

⁶Swakones sas ame dine na saikfielo podarki kai trobul te keras lensa buchi sar O Del dia ivia sakones. Te si iekes anda amende e podarka te mothol E Vorba le Devleski kai sas les dino katar O Del, trobul te kerel kodia buchi pala pachamos kai si les;

⁷har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

⁷Te sas avres dini e podarka te podail, mek te podail; kodo kai sas les dini e podarka te sicharel, trobul te sicharel;

⁸är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

⁸Kodoles kai sas les dini e podarka te zhutin, trobul te phen le vorbi kai zhutin vai pechin; kodo kai del pesko mishtimos, te del sa peske ilesa; kodo kai sikavel o drom trobul, te kerel vorta kodia buchi, kodo kai zhutil le choren te keren kodia sa peske ilesa;

⁹Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

⁹E dragostia trobul te avel andai ilo. Te avel tumenge gratsia o nasulimos, ai astardion ka lashimos.

¹⁰Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

¹⁰Te aven drago iek kavreske sar phral kai si drago iek kavreske; ai lazhan iek kavrestar;

¹¹Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

¹¹Keren buchi ilesa ai te na aven kandine; podain le Devles sa tumare ilesa;

¹²Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

¹²Aven raduime ke zhanen ande soste pachan tume; kana avel o baio pe tumende, rhevdin; rhugin tume sagda;

¹³Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

¹³zhutin tumare phral kai trobul le zhutimos; ai premin mishto kodolen kai aven tumende.

¹⁴Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

¹⁴Swuntson kodolen kai chinuin tume: swuntson ai na te del le armaia.

¹⁵Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

¹⁵Raduin tume kodolensa kai raduin pe, ai roven kodolensa kai roven.

¹⁶Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

¹⁶Traiin ai malaven pala iek kavreste. Na aven barimatange, numa keren le bucha kai nai barimata anda lende, ai na gindin tume gojaver.

¹⁷Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

¹⁷Te kerdia tumenge vari kon nasulimos na keren vi tume leske. Roden ta keren o lashimos angla sa le manush.

¹⁸Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

¹⁸Keren so godi dashtin, ai kodia si pala tumende, te traiin ande pacha sa le manushensa.

¹⁹Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»

¹⁹Murhe phral, le shave le Devleske, te kerdia tumenge vari kon nasulimos na keren vi tume palpale, numa meken e xoli le Devleski te kerel kodia. Ke si ramome, "Me kerava nasulimos kodoleske kai kerdia nasulimos karing mande. Me pochinava palpale mothol O Del."

²⁰Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»

²⁰Te avela cho duzhmano bokhalo, del les te xal; te avela trushalo, del les te pel; ke te keresa kadia, kodia si sar te chidianas angara phabarde pe lesko shero.

²¹Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.

²¹Na mek o nasulimos te niril tut; numa tu nirisar o nasulimos le lashimasa.