¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

¹Y RESPONDIO Eliphaz Temanita, y dijo:

²Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

²¿Si proferirá el sabio vana sabiduría, Y henchirá su vientre de viento solano?

³Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

³¿Disputará con palabras inútiles, Y con razones sin provecho?

⁴Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

⁴Tú también disipas el temor, Y menoscabas la oración delante de Dios.

⁵Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

⁵Porque tu boca declaró tu iniquidad, Pues has escogido el hablar de los astutos.

⁶Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

⁶Tu boca te condenará, y no yo; Y tus labios testificarán contra ti.

⁷Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

⁷¿Naciste tú primero que Adam? ¿O fuiste formado antes que los collados?

⁸Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

⁸¿Oíste tú el secreto de Dios, Que detienes en ti solo la sabiduría?

⁹Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

⁹¿Qué sabes tú que no sepamos? ¿Qué entiendes que no se halle en nosotros?

¹⁰Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

¹⁰Entre nosotros también hay cano, también hay viejo Mucho mayor en días que tu padre.

¹¹Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

¹¹¿En tan poco tienes las consolaciones de Dios? ¿Tienes acaso alguna cosa oculta cerca de ti?

¹²Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

¹²¿Por qué te enajena tu corazón, Y por qué guiñan tus ojos,

¹³i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

¹³Pues haces frente á Dios con tu espíritu, Y sacas tales palabras de tu boca?

¹⁴Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

¹⁴¿Qué cosa es el hombre para que sea limpio, Y que se justifique el nacido de mujer?

¹⁵Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¹⁵He aquí que en sus santos no confía, Y ni los cielos son limpios delante de sus ojos:

¹⁶huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

¹⁶¿Cuánto menos el hombre abominable y vil, Que bebe la iniquidad como agua?

¹⁷Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

¹⁷Escúchame; yo te mostraré Y te contaré lo que he visto:

¹⁸vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

¹⁸(Lo que los sabios nos contaron De sus padres, y no lo encubrieron;

¹⁹ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

¹⁹A los cuales solos fué dada la tierra, Y no pasó extraño por medio de ellos:)

²⁰Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

²⁰Todos los días del impío, él es atormentado de dolor, Y el número de años es escondido al violento.

²¹Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

²¹Estruendos espantosos hay en sus oídos; En la paz le vendrá quien lo asuele.

²²Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

²²El no creerá que ha de volver de las tinieblas, Y está mirando al cuchillo.

²³Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

²³Desasosegado á comer siempre, Sabe que le está aparejado día de tinieblas.

²⁴Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

²⁴Tribulación y angustia le asombrarán, Y esforzaránse contra él como un rey apercibido para la batalla.

²⁵Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

²⁵Por cuanto él extendió su mano contra Dios, Y se esforzó contra el Todopoderoso,

²⁶han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

²⁶El le acometerá en la cerviz, En lo grueso de las hombreras de sus escudos:

²⁷han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

²⁷Porque cubrió su rostro con su gordura, E hizo pliegues sobre los ijares;

²⁸han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

²⁸Y habitó las ciudades asoladas, Las casas inhabitadas, Que estaban puestas en montones.

²⁹Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

²⁹No enriquecerá, ni será firme su potencia, Ni extenderá por la tierra su hermosura.

³⁰Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

³⁰No se escapará de las tinieblas: La llama secará sus ramos, Y con el aliento de su boca perecerá.

³¹I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

³¹No confíe el iluso en la vanidad; Porque ella será su recompensa.

³²I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

³²El será cortado antes de su tiempo, Y sus renuevos no reverdecerán.

³³Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

³³El perderá su agraz como la vid, Y derramará su flor como la oliva.

³⁴Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

³⁴Porque la sociedad de los hipócritas será asolada, Y fuego consumirá las tiendas de soborno.

³⁵Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

³⁵Concibieron dolor, y parieron iniquidad; Y las entradas de ellos meditan engaño.