¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹Y RESPONDIO Job, y dijo:

²Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

²Muchas veces he oído cosas como estas: Consoladores molestos sois todos vosotros.

³Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

³¿Tendrán fin las palabras ventosas? O ¿qué te animará á responder?

⁴Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

⁴También yo hablaría como vosotros. Ojalá vuestra alma estuviera en lugar de la mía, Que yo os tendría compañía en las palabras, Y sobre vosotros movería mi cabeza.

⁵Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

⁵Mas yo os alentaría con mis palabras, Y la consolación de mis labios apaciguaría el dolor vuestro.

⁶Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

⁶Si hablo, mi dolor no cesa; Y si dejo de hablar, no se aparta de mí.

⁷Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

⁷Empero ahora me ha fatigado: Has tú asolado toda mi compañía.

⁸Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

⁸Tú me has arrugado; testigo es mi flacura, Que se levanta contra mí para testificar en mi rostro.

⁹I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

⁹Su furor me destrizó, y me ha sido contrario: Crujió sus dientes contra mí; Contra mí aguzó sus ojos mi enemigo.

¹⁰Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

¹⁰Abrieron contra mí su boca; Hirieron mis mejillas con afrenta; Contra mí se juntaron todos.

¹¹Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

¹¹Hame entregado Dios al mentiroso, Y en las manos de los impíos me hizo estremecer.

¹²Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

¹²Próspero estaba, y desmenuzóme: Y arrebatóme por la cerviz, y despedazóme, Y púsome por blanco suyo.

¹³från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

¹³Cercáronme sus flecheros, Partió mis riñones, y no perdonó: Mi hiel derramó por tierra.

¹⁴Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

¹⁴Quebrantóme de quebranto sobre quebranto; Corrió contra mí como un gigante.

¹⁵Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

¹⁵Yo cosí saco sobre mi piel, Y cargué mi cabeza de polvo.

¹⁶Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

¹⁶Mi rostro está enlodado con lloro, Y mis párpados entenebrecidos:

¹⁷Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

¹⁷A pesar de no haber iniquidad en mis manos, Y de haber sido mi oración pura.

¹⁸Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

¹⁸Oh tierra! no cubras mi sangre, Y no haya lugar á mi clamor.

¹⁹Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

¹⁹Mas he aquí que en los cielos está mi testigo, Y mi testimonio en las alturas.

²⁰Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

²⁰Disputadores son mis amigos: Mas á Dios destilarán mis ojos.

²¹Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

²¹Ojalá pudiese disputar el hombre con Dios, Como con su prójimo!

²²Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

²²Mas los años contados vendrán, Y yo iré el camino por donde no volveré.