¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

¹Y REASUMIO Job su discurso, y dijo:

²Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

²Vive Dios, el cual ha apartado mi causa, Y el Omnipotente, que amargó el alma mía,

³aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

³Que todo el tiempo que mi alma estuviere en mí, Y hubiere hálito de Dios en mis narices,

⁴aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

⁴Mis labios no hablarán iniquidad, Ni mi lengua pronunciará engaño.

⁵Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

⁵Nunca tal acontezca que yo os justifique: Hasta morir no quitaré de mí mi integridad.

⁶Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

⁶Mi justicia tengo asida, y no la cederé: No me reprochará mi corazón en el tiempo de mi vida.

⁷Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

⁷Sea como el impío mi enemigo, Y como el inicuo mi adversario.

⁸Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

⁸Porque ¿cuál es la esperanza del hipócrita, por mucho que hubiere robado, Cuando Dios arrebatare su alma?

⁹Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

⁹¿Oirá Dios su clamor Cuando la tribulación sobre él viniere?

¹⁰Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

¹⁰¿Deleitaráse en el Omnipotente? ¿Invocará á Dios en todo tiempo?

¹¹Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

¹¹Yo os enseñaré en orden á la mano de Dios: No esconderé lo que hay para con el Omnipotente.

¹²Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

¹²He aquí que todos vosotros lo habéis visto: ¿Por qué pues os desvanecéis con fantasía?

¹³Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

¹³Esta es para con Dios la suerte del hombre impío, Y la herencia que los violentos han de recibir del Omnipotente.

¹⁴Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

¹⁴Si sus hijos fueren multiplicados, serán para el cuchillo; Y sus pequeños no se hartarán de pan;

¹⁵De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

¹⁵Los que le quedaren, en muerte serán sepultados; Y no llorarán sus viudas.

¹⁶Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

¹⁶Si amontonare plata como polvo, Y si preparare ropa como lodo;

¹⁷så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

¹⁷Habrála él preparado, mas el justo se vestirá, Y el inocente repartirá la plata.

¹⁸Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

¹⁸Edificó su casa como la polilla, Y cual cabaña que el guarda hizo.

¹⁹Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

¹⁹El rico dormirá, mas no será recogido: Abrirá sus ojos, mas él no será.

²⁰Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

²⁰Asirán de él terrores como aguas: Torbellino lo arrebatará de noche.

²¹Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

²¹Lo antecogerá el solano, y partirá; Y tempestad lo arrebatará del lugar suyo.

²²Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

²²Dios pues descargará sobre él, y no perdonará: Hará él por huir de su mano.

²³Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

²³Batirán sus manos sobre él, Y desde su lugar le silbarán.