¹Vidare sade Elihu:

¹Y AÑADIO Eliú, y dijo:

²Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

²Espérame un poco, y enseñarte he; Porque todavía tengo razones en orden á Dios.

³Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

³Tomaré mi noticia de lejos, Y atribuiré justicia á mi Hacedor.

⁴Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

⁴Porque de cierto no son mentira mis palabras; Contigo está el que es íntegro en sus conceptos.

⁵Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

⁵He aquí que Dios es grande, mas no desestima á nadie; Es poderoso en fuerza de sabiduría.

⁶Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.

⁶No otorgará vida al impío, Y á los afligidos dará su derecho.

⁷Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

⁷No quitará sus ojos del justo; Antes bien con los reyes los pondrá en solio para siempre, Y serán ensalzados.

⁸Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,

⁸Y si estuvieren prendidos en grillos, Y aprisionados en las cuerdas de aflicción,

⁹så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

⁹El les dará á conocer la obra de ellos, Y que prevalecieron sus rebeliones.

¹⁰han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

¹⁰Despierta además el oído de ellos para la corrección, Y díce les que se conviertan de la iniquidad.

¹¹Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

¹¹Si oyeren, y le sirvieren, Acabarán sus días en bien, y sus años en deleites.

¹²Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.

¹²Mas si no oyeren, serán pasados á cuchillo, Y perecerán sin sabiduría.

¹³Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

¹³Empero los hipócritas de corazón lo irritarán más, Y no clamarán cuando él los atare.

¹⁴deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

¹⁴Fallecerá el alma de ellos en su mocedad, Y su vida entre los sodomitas.

¹⁵Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.

¹⁵Al pobre librará de su pobreza, Y en la aflicción despertará su oído.

¹⁶Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

¹⁶Asimismo te apartaría de la boca de la angustia A lugar espacioso, libre de todo apuro; Y te asentará mesa llena de grosura.

¹⁷Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

¹⁷Mas tú has llenado el juicio del impío, En vez de sustentar el juicio y la justicia.

¹⁸Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

¹⁸Por lo cual teme que en su ira no te quite con golpe, El cual no puedas apartar de ti con gran rescate.

¹⁹Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

¹⁹¿Hará él estima de tus riquezas, ni del oro, Ni de todas las fuerzas del poder?

²⁰Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

²⁰No anheles la noche, En que desaparecen los pueblos de su lugar.

²¹Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.

²¹Guárdate, no tornes á la iniquidad; Pues ésta escogiste más bien que la aflicción.

²²Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

²²He aquí que Dios es excelso con su potencia; ¿Qué enseñador semejante á él?

²³Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»

²³¿Quién le ha prescrito su camino? ¿Y quién le dirá: Iniquidad has hecho?

²⁴Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

²⁴Acuérdate de engrandecer su obra, La cual contemplan los hombres.

²⁵och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

²⁵Los hombres todos la ven; Mírala el hombre de lejos.

²⁶Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

²⁶He aquí, Dios es grande, y nosotros no le conocemos; Ni se puede rastrear el número de sus años.

²⁷Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

²⁷El reduce las gotas de las aguas, Al derramarse la lluvia según el vapor;

²⁸skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.

²⁸Las cuales destilan las nubes, Goteando en abundancia sobre los hombres.

²⁹Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

²⁹¿Quién podrá tampoco comprender la extensión de las nubes, Y el sonido estrepitoso de su pabellón?

³⁰Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

³⁰He aquí que sobre él extiende su luz, Y cobija con ella las raíces de la mar.

³¹Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.

³¹Bien que por esos medios castiga á los pueblos, A la multitud da comida.

³²I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.

³²Con las nubes encubre la luz, Y mándale no brillar, interponiendo aquéllas.

³³Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.

³³Tocante á ella anunciará el trueno, su compañero, Que hay acumulación de ira sobre el que se eleva.