¹Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:

¹Y RESPONDIENDO Jesús, les volvió á hablar en parábolas, diciendo:

²»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

²El reino de los cielos es semejante á un hombre rey, que hizo bodas á su hijo;

³Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

³Y envió sus siervos para que llamasen los llamados á las bodas; mas no quisieron venir.

⁴Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'

⁴Volvió á enviar otros siervos, diciendo: Decid á los llamados: He aquí, mi comida he aparejado; mis toros y animales engordados son muertos, y todo está prevenido: venid á las bodas.

⁵Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

⁵Mas ellos no se cuidaron, y se fueron, uno á su labranza, y otro á sus negocios;

⁶Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

⁶Y otros, tomando á sus siervos, los afrentaron y los mataron.

⁷Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

⁷Y el rey, oyendo esto, se enojó; y enviando sus ejércitos, destruyó á aquellos homicidas, y puso fuego á su ciudad.

⁸Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.

⁸Entonces dice á sus siervos: Las bodas á la verdad están aparejadas; mas los que eran llamados no eran dignos.

⁹Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'

⁹Id pues á las salidas de los caminos, y llamad á las bodas á cuantos hallareis.

¹⁰Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.

¹⁰Y saliendo los siervos por los caminos, juntaron á todos los que hallaron, juntamente malos y buenos: y las bodas fueron llenas de convidados.

¹¹Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

¹¹Y entró el rey para ver los convidados, y vió allí un hombre no vestido de boda.

¹²Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

¹²Y le dijo: Amigo, ¿cómo entraste aquí no teniendo vestido de boda? Mas él cerró la boca.

¹³Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

¹³Entonces el rey dijo á los que servían: Atado de pies y de manos tomadle, y echadle en las tinieblas de afuera: allí será el lloro y el crujir de dientes.

¹⁴Ty många äro kallade, men få utvalda.»

¹⁴Porque muchos son llamados, y pocos escogidos.

¹⁵Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.

¹⁵Entonces, idos los Fariseos, consultaron cómo le tomarían en alguna palabra.

¹⁶Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.

¹⁶Y envían á él los discípulos de ellos, con los Herodianos, diciendo: Maestro, sabemos que eres amador de la verdad, y que enseñas con verdad el camino de Dios, y que no te curas de nadie, porque no tienes acepción de persona de hombres.

¹⁷Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

¹⁷Dinos pues, ¿qué te parece? ¿es lícito dar tributo á César, ó no?

¹⁸Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?

¹⁸Mas Jesús, entendida la malicia de ellos, les dice: ¿Por qué me tentáis, hipócritas?

¹⁹Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.

¹⁹Mostradme la moneda del tributo. Y ellos le presentaron un denario.

²⁰Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»

²⁰Entonces les dice: ¿Cúya es esta figura, y lo que está encima escrito?

²¹De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

²¹Dícenle: De César. Y díceles: Pagad pues á César lo que es de César, y á Dios lo que es de Dios.

²²När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

²²Y oyendo esto, se maravillaron, y dejándole se fueron.

²³Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom

²³Aquel día llegaron á él los Saduceos, que dicen no haber resurrección, y le preguntaron,

²⁴och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'

²⁴Diciendo: Maestro, Moisés dijo: Si alguno muriere sin hijos, su hermano se casará con su mujer, y despertará simiente á su hermano.

²⁵Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.

²⁵Fueron pues, entre nosotros siete hermanos: y el primero tomó mujer, y murió; y no teniendo generación, dejó su mujer á su hermano.

²⁶Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

²⁶De la misma manera también el segundo, y el tercero, hasta los siete.

²⁷Sist av alla dog hustrun.

²⁷Y después de todos murió también la mujer.

²⁸Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»

²⁸En la resurrección pues, ¿de cuál de los siete será ella mujer? porque todos la tuvieron.

²⁹Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

²⁹Entonces respondiendo Jesús, les dijo: Erráis ignorando las Escrituras, y el poder de Dios.

³⁰Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

³⁰Porque en la resurrección, ni los hombres tomarán mujeres, ni las mujeres marido; mas son como los ángeles de Dios en el cielo.

³¹Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:

³¹Y de la resurrección de los muertos, ¿no habéis leído lo que os es dicho por Dios, que dice:

³²'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»

³²Yo soy el Dios de Abraham, y el Dios de Isaac, y el Dios de Jacob? Dios no es Dios de muertos, sino de vivos.

³³När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

³³Y oyendo esto las gentes, estaban atónitas de su doctrina.

³⁴Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;

³⁴Entonces los Fariseos, oyendo que había cerrado la boca á los Saduceos, se juntaron á una.

³⁵och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:

³⁵Y preguntó uno de ellos, intérprete de la ley, tentándole y diciendo:

³⁶»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»

³⁶Maestro, ¿cuál es el mandamiento grande en la ley?

³⁷Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'

³⁷Y Jesús le dijo: Amarás al Señor tu Dios de todo tu corazón, y de toda tu alma, y de toda tu mente.

³⁸Detta är det yppersta och förnämsta budet.

³⁸Este es el primero y el grande mandamiento.

³⁹Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

³⁹Y el segundo es semejante á éste: Amarás á tu prójimo como á ti mismo.

⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

⁴⁰De estos dos mandamientos depende toda la ley y los profetas.

⁴¹Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

⁴¹Y estando juntos los Fariseos, Jesús les preguntó,

⁴²och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»

⁴²Diciendo: ¿Qué os parece del Cristo? ¿de quién es Hijo? Dícenle: De David.

⁴³Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

⁴³El les dice: ¿Pues cómo David en Espíritu le llama Señor, diciendo:

⁴⁴'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'

⁴⁴Dijo el Señor á mi Señor: Siéntate á mi diestra, Entre tanto que pongo tus enemigos por estrado de tus pies?

⁴⁵Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»

⁴⁵Pues si David le llama Señor, ¿cómo es su Hijo?

⁴⁶Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.

⁴⁶Y nadie le podía responder palabra; ni osó alguno desde aquel día preguntarle más.