¹Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

¹PALABRAS de Agur, hijo de Jachê: La profecía que dijo el varón á Ithiel, á Ithiel y á Ucal.

²Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

²Ciertamente más rudo soy yo que ninguno, Ni tengo entendimiento de hombre.

³vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

³Yo ni aprendí sabiduría, Ni conozco la ciencia del Santo.

⁴Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

⁴¿Quién subió al cielo, y descendió? ¿Quién encerró los vientos en sus puños? ¿Quién ató las aguas en un paño? ¿Quién afirmó todos los términos de la tierra? ¿Cuál es su nombre, y el nombre de su hijo, si sabes?

⁵Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

⁵Toda palabra de Dios es limpia: Es escudo á los que en él esperan.

⁶Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

⁶No añadas á sus palabras, porque no te reprenda, Y seas hallado mentiroso.

⁷Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

⁷Dos cosas te he demandado; No me las niegues antes que muera.

⁸Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

⁸Vanidad y palabra mentirosa aparta de mí. No me des pobreza ni riquezas; Manténme del pan que he menester;

⁹Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

⁹No sea que me harte, y te niegue, y diga, ¿Quién es Jehová? O no sea que siendo pobre, hurte, Y blasfeme el nombre de mi Dios.

¹⁰Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

¹⁰No acuses al siervo ante su señor, Porque no te maldiga, y peques.

¹¹Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

¹¹Hay generación que maldice á su padre, Y á su madre no bendice.

¹²ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

¹²Hay generación limpia en su opinión, Si bien no se ha limpiado su inmundicia.

¹³ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

¹³Hay generación cuyos ojos son altivos, Y cuyos párpados son alzados.

¹⁴ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

¹⁴Hay generación cuyos dientes son espadas, y sus muelas cuchillos, Para devorar á los pobres de la tierra, y de entre los hombres á los menesterosos.

¹⁵Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:

¹⁵La sanguijuela tiene dos hijas que se llaman, Trae, trae. Tres cosas hay que nunca se hartan; Aun la cuarta nunca dice, Basta:

¹⁶dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»

¹⁶El sepulcro, y la matriz estéril, La tierra no harta de aguas, Y el fuego que jamás dice, Basta.

¹⁷Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

¹⁷El ojo que escarnece á su padre, Y menosprecia la enseñanza de la madre, Los cuervos lo saquen de la arroyada, Y tráguenlo los hijos del águila.

¹⁸Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

¹⁸Tres cosas me son ocultas; Aun tampoco sé la cuarta:

¹⁹örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

¹⁹El rastro del águila en el aire; El rastro de la culebra sobre la peña; El rastro de la nave en medio de la mar; Y el rastro del hombre en la moza.

²⁰Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

²⁰Tal es el rastro de la mujer adúltera: Come, y limpia su boca, Y dice: No he hecho maldad.

²¹Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

²¹Por tres cosas se alborota la tierra, Y la cuarta no puede sufrir:

²²under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

²²Por el siervo cuando reinare; Y por el necio cuando se hartare de pan;

²³under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

²³Por la aborrecida cuando se casare; Y por la sierva cuando heredare á su señora.

²⁴Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

²⁴Cuatro cosas son de las más pequeñas de la tierra, Y las mismas son más sabias que los sabios:

²⁵myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

²⁵Las hormigas, pueblo no fuerte, Y en el verano preparan su comida;

²⁶klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

²⁶Los conejos, pueblo nada esforzado, Y ponen su casa en la piedra;

²⁷gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

²⁷Las langostas, no tienen rey, Y salen todas acuadrilladas;

²⁸gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

²⁸La araña, ase con las manos, Y está en palacios de rey.

²⁹Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

²⁹Tres cosas hay de hermoso andar, Y la cuarta pasea muy bien:

³⁰lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

³⁰El león, fuerte entre todos los animales, Que no torna atrás por nadie;

³¹en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

³¹El lebrel ceñido de lomos; asimismo el macho cabrío; Y un rey contra el cual ninguno se levanta.

³²Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.

³²Si caiste, fué porque te enalteciste; Y si mal pensaste, Pon el dedo sobre la boca.

³³Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----

³³Ciertamente el que exprime la leche, sacará manteca; Y el que recio se suena las narices, sacará sangre: Y el que provoca la ira, causará contienda.