¹Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

¹HIJO mío, está atento á mi sabiduría, Y á mi inteligencia inclina tu oído;

²så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

²Para que guardes consejo, Y tus labios conserven la ciencia.

³Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

³Porque los labios de la extraña destilan miel, Y su paladar es más blando que el aceite;

⁴Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

⁴Mas su fin es amargo como el ajenjo, Agudo como cuchillo de dos filos.

⁵Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

⁵Sus pies descienden á la muerte; Sus pasos sustentan el sepulcro:

⁶Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

⁶Sus caminos son instables; no los conocerás, Si no considerares el camino de vida.

⁷Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

⁷Ahora pues, hijos, oidme, Y no os apartéis de las razones de mi boca.

⁸Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

⁸Aleja de ella tu camino, Y no te acerques á la puerta de su casa;

⁹Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

⁹Porque no des á los extraños tu honor, Y tus años á cruel;

¹⁰må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

¹⁰Porque no se harten los extraños de tu fuerza, Y tus trabajos estén en casa del extraño;

¹¹så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

¹¹Y gimas en tus postrimerías, Cuando se consumiere tu carne y tu cuerpo,

¹²och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

¹²Y digas: ­Cómo aborrecí el consejo, Y mi corazón menospreció la reprensión;

¹³Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

¹³Y no oí la voz de los que me adoctrinaban, Y á los que me enseñaban no incliné mi oído!

¹⁴Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁴Casi en todo mal he estado, En medio de la sociedad y de la congregación.

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

¹⁵Bebe el agua de tu cisterna, Y los raudales de tu pozo.

¹⁶Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

¹⁶Derrámense por de fuera tus fuentes, En las plazas los ríos de aguas.

¹⁷Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

¹⁷Sean para ti solo, Y no para los extraños contigo.

¹⁸Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

¹⁸Sea bendito tu manantial; Y alégrate con la mujer de tu mocedad.

¹⁹hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

¹⁹Como cierva amada y graciosa corza, Sus pechos te satisfagan en todo tiempo; Y en su amor recréate siempre.

²⁰Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

²⁰¿Y por qué, hijo mío, andarás ciego con la ajena, Y abrazarás el seno de la extraña?

²¹Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

²¹Pues que los caminos del hombre están ante los ojos de Jehová, Y él considera todas sus veredas.

²²Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

²²Prenderán al impío sus propias iniquidades, Y detenido será con las cuerdas de su pecado.

²³Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

²³El morirá por falta de corrección; Y errará por la grandeza de su locura.