¹Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

¹HIJO mío, guarda mis razones, Y encierra contigo mis mandamientos.

²Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

²Guarda mis mandamientos, y vivirás; Y mi ley como las niñas de tus ojos.

³Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

³Lígalos á tus dedos; Escríbelos en la tabla de tu corazón.

⁴Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

⁴Di á la sabiduría: Tú eres mi hermana; Y á la inteligencia llama parienta:

⁵så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

⁵Para que te guarden de la mujer ajena, Y de la extraña que ablanda sus palabras.

⁶Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

⁶Porque mirando yo por la ventana de mi casa, Por mi celosía,

⁷då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

⁷Vi entre los simples, Consideré entre los jóvenes, Un mancebo falto de entendimiento,

⁸Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

⁸El cual pasaba por la calle, junto á la esquina de aquella, E iba camino de su casa,

⁹skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

⁹A la tarde del día, ya que oscurecía, En la oscuridad y tiniebla de la noche.

¹⁰Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

¹⁰Y he aquí, una mujer que le sale al encuentro Con atavío de ramera, astuta de corazón,

¹¹Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

¹¹Alborotadora y rencillosa, Sus pies no pueden estar en casa;

¹²Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

¹²Unas veces de fuera, ó bien por las plazas, Acechando por todas las esquinas.

¹³Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

¹³Y traba de él, y bésalo; Desvergonzó su rostro, y díjole:

¹⁴»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

¹⁴Sacrificios de paz había prometido, Hoy he pagado mis votos;

¹⁵Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

¹⁵Por tanto he salido á encontrarte, Buscando diligentemente tu rostro, y te he hallado.

¹⁶Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

¹⁶Con paramentos he ataviado mi cama, Recamados con cordoncillo de Egipto.

¹⁷Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

¹⁷He sahumado mi cámara Con mirra, áloes, y cinamomo.

¹⁸Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

¹⁸Ven, embriaguémonos de amores hasta la mañana; Alegrémonos en amores.

¹⁹Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

¹⁹Porque el marido no está en casa, Hase ido á un largo viaje:

²⁰Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

²⁰El saco de dinero llevó en su mano; El día señalado volverá á su casa.

²¹Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

²¹Rindiólo con la mucha suavidad de sus palabras, Obligóle con la blandura de sus labios.

²²Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

²²Vase en pos de ella luego, Como va el buey al degolladero, Y como el loco á las prisiones para ser castigado;

²³ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

²³Como el ave que se apresura al lazo, Y no sabe que es contra su vida, Hasta que la saeta traspasó su hígado.

²⁴Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

²⁴Ahora pues, hijos, oidme, Y estad atentos á las razones de mi boca.

²⁵Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

²⁵No se aparte á sus caminos tu corazón; No yerres en sus veredas.

²⁶Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

²⁶Porque á muchos ha hecho caer heridos; Y aun los más fuertes han sido muertos por ella.

²⁷Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.

²⁷Caminos del sepulcro son su casa, Que descienden á las cámaras de la muerte.