¹Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

¹LA sabiduría edificó su casa, Labró sus siete columnas;

²Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

²Mató sus víctimas, templó su vino, Y puso su mesa.

³Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

³Envió sus criadas; Sobre lo más alto de la ciudad clamó:

⁴»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

⁴Cualquiera simple, venga acá. A los faltos de cordura dijo:

⁵»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

⁵Venid, comed mi pan, Y bebed del vino que yo he templado.

⁶Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

⁶Dejad las simplezas, y vivid; Y andad por el camino de la inteligencia.

⁷(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

⁷El que corrige al escarnecedor, afrenta se acarrea: El que reprende al impío, se atrae mancha.

⁸Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

⁸No reprendas al escarnecedor, porque no te aborrezca: Corrige al sabio, y te amará.

⁹Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

⁹Da al sabio, y será más sabio: Enseña al justo, y acrecerá su saber.

¹⁰HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

¹⁰El temor de Jehová es el principio de la sabiduría; Y la ciencia de los santos es inteligencia.

¹¹Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

¹¹Porque por mí se aumentarán tus días, Y años de vida se te añadirán.

¹²Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

¹²Si fueres sabio, para ti lo serás: Mas si fueres escarnecedor, pagarás tú solo.

¹³En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

¹³La mujer loca es alborotadora; Es simple é ignorante.

¹⁴Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

¹⁴Siéntase en una silla á la puerta de su casa, En lo alto de la ciudad,

¹⁵för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

¹⁵Para llamar á los que pasan por el camino, Que van por sus caminos derechos.

¹⁶»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

¹⁶Cualquiera simple, dice, venga acá. A los faltos de cordura dijo:

¹⁷»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

¹⁷Las aguas hurtadas son dulces, Y el pan comido en oculto es suave.

¹⁸han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----

¹⁸Y no saben que allí están los muertos; Que sus convidados están en los profundos de la sepultura.