1Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
1¿POR qué estás lejos, oh Jehová, Y te escondes en el tiempo de la tribulación?
2Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
2Con arrogancia el malo persigue al pobre: Serán cogidos en los artificios que han ideado.
3Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
3Por cuanto se alaba el malo del deseo de su alma, Y bendice al codicioso ó quien Jehová aborrece.
4Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
4El malo, por la altivez de su rostro, no busca á Dios: No hay Dios en todos sus pensamientos.
5Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
5Sus caminos son viciosos en todo tiempo: Tus juicios los tiene muy lejos de su vista: Echa bocanadas en orden á todos sus enemigos.
6Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
6Dice en su corazón: No seré movido en ningún tiempo, Ni jamás me alcanzará el infortunio.
7Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
7Llena está su boca de maldición, y de engaños y fraude: Debajo de su lengua, vejación y maldad.
8Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
8Está en las guaridas de las aldeas: En los escondrijos mata al inocente: Sus ojos están acechando al pobre.
9Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
9Acecha en oculto, como el león desde su cama: Acecha para arrebatar al pobre: Arrebata al pobre trayéndolo á su red.
10Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
10Encógese, agáchase, Y caen en sus fuerzas muchos desdichados.
11Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
11Dice en su corazón: Dios está olvidado, Ha encubierto su rostro; nunca lo verá.
12Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
12Levántate, oh Jehová Dios, alza tu mano, No te olvides de los pobres.
13Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
13¿Por qué irrita el malo á Dios? En su corazón ha dicho que no lo inquirirás.
14Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
14Tú lo tienes visto: porque tú miras el trabajo, y la vejación, para vengar le por tu mano: A ti se acoge el pobre, Tú eres el amparo del huérfano.
15Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
15Quebranta el brazo del malo: Del maligno buscarás su maldad, hasta que ninguna halles.
16Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
16Jehová, Rey eterno y perpetuo: De su tierra fueron destruídas las gentes.
17De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
17El deseo de los humildes oíste, oh Jehová: Tú dispones su corazón, y haces atento tu oído;
18för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
18Para juzgar al huérfano y al pobre, A fin de que no vuelva más á hacer violencia el hombre de la tierra.