¹För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

¹Al Músico principal: sobre Muth-labben: Salmo de David. TE alabaré, oh Jehová, con todo mi corazón; Contaré todas tus maravillas.

²Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

²Alegraréme y regocijaréme en ti: Cantaré á tu nombre, oh Altísimo;

³Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

³Por haber sido mis enemigos vueltos atrás: Caerán y perecerán delante de ti.

⁴Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.

⁴Porque has hecho mi juicio y mi causa: Sentástete en silla juzgando justicia.

⁵Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.

⁵Reprendiste gentes, destruiste al malo, Raíste el nombre de ellos para siempre jamás.

⁶Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.

⁶Oh enemigo, acabados son para siempre los asolamientos; Y las ciudades que derribaste, Su memoria pereció con ellas.

⁷Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.

⁷Mas Jehová permanecerá para siempre: Dispuesto ha su trono para juicio.

⁸Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;

⁸Y él juzgará el mundo con justicia; Y juzgará los pueblos con rectitud.

⁹och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

⁹Y será Jehová refugio al pobre, Refugio para el tiempo de angustia.

¹⁰Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

¹⁰Y en ti confiarán los que conocen tu nombre; Por cuanto tú, oh Jehová, no desamparaste á los que te buscaron.

¹¹Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.

¹¹Cantad á Jehová, que habita en Sión: Noticiad en los pueblos sus obras.

¹²Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.

¹²Porque demandando la sangre se acordó de ellos: No se olvidó del clamor de los pobres.

¹³Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

¹³Ten misericordia de mí, Jehová: Mira mi aflicción que padezco de los que me aborrecen, Tú que me levantas de las puertas de la muerte;

¹⁴Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;

¹⁴Porque cuente yo todas tus alabanzas En las puertas de la hija de Sión, Y me goce en tu salud.

¹⁵på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.

¹⁵Hundiéronse las gentes en la fosa que hicieron; En la red que escondieron fué tomado su pie.

¹⁶Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.

¹⁶Jehová fué conocido en el juicio que hizo; En la obra de sus manos fué enlazado el malo. (Higaion. Selah.)

¹⁷HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.

¹⁷Los malos serán trasladados al infierno, Todas las gentes que se olvidan de Dios.

¹⁸DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.

¹⁸Porque no para siempre será olvidado el pobre; Ni la esperanza de los pobres perecerá perpetuamente.

¹⁹Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.

¹⁹Levántate, oh Jehová; no se fortalezca el hombre; Sean juzgadas las gentes delante de ti.

²⁰Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

²⁰Pon, oh Jehová, temor en ellos: Conozcan las gentes que son no más que hombres. (Selah.)

²¹Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.