1För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
1Al Músico principal: Salmo de David. OH Dios de mi alabanza, no calles;
2Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
2Porque boca de impío y boca de engañador se han abierto sobre mí: Han hablado de mí con lengua mentirosa,
3Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
3Y con palabras de odio me rodearon; Y pelearon contra mí sin causa.
4Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
4En pago de mi amor me han sido adversarios: Mas yo oraba.
5De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
5Y pusieron contra mí mal por bien, Y odio por amor.
6Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
6Pon sobre él al impío: Y Satán esté á su diestra.
7När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
7Cuando fuere juzgado, salga impío; Y su oración sea para pecado.
8Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
8Sean sus días pocos: Tome otro su oficio.
9Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
9Sean sus hijos huérfanos, Y su mujer viuda.
10Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
10Y anden sus hijos vagabundos, y mendiguen; Y procuren su pan lejos de sus desolados hogares.
11Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
11Enrede el acreedor todo lo que tiene, Y extraños saqueen su trabajo.
12Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
12No tenga quien le haga misericordia; Ni haya quien tenga compasión de sus huérfanos.
13Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
13Su posteridad sea talada; En segunda generación sea raído su nombre.
14Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
14Venga en memoria cerca de Jehová la maldad de sus padres, Y el pecado de su madre no sea borrado.
15Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
15Estén siempre delante de Jehová, Y él corte de la tierra su memoria.
16Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
16Por cuanto no se acordo de hacer misericordia, Y persiguió al hombre afligido y menesteroso Y quebrantado de corazón, para matar lo.
17Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
17Y amó la maldición, y vínole; Y no quiso la bendición, y ella se alejó de él.
18Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
18Y vistióse de maldición como de su vestido, Y entró como agua en sus entrañas, Y como aceite en sus huesos.
19Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
19Séale como vestido con que se cubra, Y en lugar de cinto con que se ciña siempre.
20Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
20Este sea el pago de parte de Jehová de los que me calumnian, Y de los que hablan mal contra mi alma.
21Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
21Y tú, Jehová Señor, haz conmigo por amor de tu nombre: Líbrame, porque tu misericordia es buena.
22Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
22Porque yo estoy afligido y necesitado; Y mi corazón está herido dentro de mí.
23Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
23Voime como la sombra cuando declina; Soy sacudido como langosta.
24Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
24Mis rodillas están debilitadas á causa del ayuno, Y mi carne desfallecida por falta de gordura.
25Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
25Yo he sido para ellos objeto de oprobio; Mirábanme, y meneaban su cabeza.
26Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
26Ayúdame, Jehová Dios mío: Sálvame conforme á tu misericordia.
27och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
27Y entiendan que ésta es tu mano; Que tú, Jehová, has hecho esto.
28Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
28Maldigan ellos, y bendice tú: Levántense, mas sean avergonzados, y regocíjese tu siervo.
29Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
29Sean vestidos de ignominia los que me calumnian; Y sean cubiertos de su confusión como con manto.
30Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
30Yo alabaré á Jehová en gran manera con mi boca, Y le loaré en medio de muchos.
31Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
31Porque él se pondrá á la diestra del pobre, Para librar su alma de los que le juzgan.