1En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
1Cántico gradual. A JEHOVA llamé estando en angustia, Y él me respondió.
2HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
2Libra mi alma, oh Jehová, de labio mentiroso, De la lengua fraudulenta.
3Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
3¿Qué te dará, ó qué te aprovechará, Oh lengua engañosa?
4Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
4Agudas saetas de valiente, Con brasas de enebro.
5Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
5Ay de mí, que peregrino en Mesech, Y habito entre las tiendas de Kedar!
6Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
6Mucho se detiene mi alma Con los que aborrecen la paz.
7Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
7Yo soy pacífico: Mas ellos, así que hablo, me hacen guerra.