Svenska 1917

Spanish: Reina Valera (1909)

Psalms

38

1En psalm av David; till åminnelse.
1Salmo de David, para recordar. JEHOVA, no me reprendas en tu furor, Ni me castigues en tu ira.
2HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
2Porque tus saetas descendieron á mí, Y sobre mí ha caído tu mano.
3Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
3No hay sanidad en mi carne á causa de tu ira; Ni hay paz en mis huesos á causa de mi pecado.
4Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
4Porque mis iniquidades han pasado mi cabeza: Como carga pesada se han agravado sobre mí.
5Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
5Pudriéronse, corrompiéronse mis llagas, A causa de mi locura.
6Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
6Estoy encorvado, estoy humillado en gran manera, Ando enlutado todo el día.
7Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
7Porque mis lomos están llenos de irritación, Y no hay sanidad en mi carne.
8Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
8Estoy debilitado y molido en gran manera; Bramo á causa de la conmoción de mi corazón.
9Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
9Señor, delante de ti están todos mis deseos; Y mi suspiro no te es oculto.
10Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
10Mi corazón está acongojado, hame dejado mi vigor; Y aun la misma luz de mis ojos no está conmigo.
11Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
11Mis amigos y mis compañeros se quitaron de delante de mi plaga; Y mis cercanos se pusieron lejos.
12Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
12Y los que buscaban mi alma armaron lazos; Y los que procuraban mi mal hablaban iniquidades, Y meditaban fraudes todo el día.
13Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13Mas yo, como si fuera sordo no oía; Y estaba como un mudo, que no abre su boca.
14Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14Fuí pues como un hombre que no oye, Y que en su boca no tiene reprensiones.
15ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
15Porque á ti, oh Jehová, esperé yo: Tú responderás, Jehová Dios mío.
16Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
16Porque dije: Que no se alegren de mí: Cuando mi pie resbalaba, sobre mí se engrandecían.
17Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
17Empero yo estoy á pique de claudicar, Y mi dolor está delante de mí continuamente.
18Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
18Por tanto denunciaré mi maldad; Congojaréme por mi pecado.
19ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
19Porque mis enemigos están vivos y fuertes: Y hanse aumentado los que me aborrecen sin causa:
20Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
20Y pagando mal por bien Me son contrarios, por seguir yo lo bueno.
21de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
21No me desampares, oh Jehová: Dios mío, no te alejes de mí.
22Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
22Apresúrate á ayudarme, Oh Señor, mi salud.
23Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.