¹För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

¹Al Músico principal, á Jeduthún: Salmo de David. YO DIJE: Atenderé á mis caminos, Para no pecar con mi lengua: Guardaré mi boca con freno, En tanto que el impío fuere contra mí.

²Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

²Enmudecí con silencio, calléme aun respecto de lo bueno: Y excitóse mi dolor.

³Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

³Enardecióse mi corazón dentro de mí; Encendióse fuego en mi meditación, Y así proferí con mi lengua:

⁴Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

⁴Hazme saber, Jehová, mi fin, Y cuánta sea la medida de mis días; Sepa yo cuánto tengo de ser del mundo.

⁵HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

⁵He aquí diste á mis días término corto, Y mi edad es como nada delante de ti: Ciertamente es completa vanidad todo hombre que vive. (Selah.)

⁶Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.

⁶Ciertamente en tinieblas anda el hombre; Ciertamente en vano se inquieta: Junta, y no sabe quién lo allegará.

⁷Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

⁷Y ahora, Señor, ¿qué esperaré? Mi esperanza en ti está.

⁸Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

⁸Líbrame de todas mis rebeliones; No me pongas por escarnio del insensato.

⁹Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

⁹Enmudecí, no abrí mi boca; Porque tú lo hiciste.

¹⁰Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

¹⁰Quita de sobre mí tu plaga; De la guerra de tu mano soy consumido.

¹¹Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

¹¹Con castigos sobre el pecado corriges al hombre, Y haces consumirse como de polilla su grandeza: Ciertamente vanidad es todo hombre. (Selah.)

¹²Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.

¹²Oye mi oración, oh Jehová, y escucha mi clamor: No calles á mis lágrimas; Porque peregrino soy para contigo, Y advenedizo, como todos mis padres.

¹³Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

¹³Déjame, y tomaré fuerzas, Antes que vaya y perezca.

¹⁴Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.