¹För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

¹Al Músico principal: Salmo para los hijos de Coré. OID esto, pueblos todos; Escuchad, habitadores todos del mundo:

²Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

²Así los plebeyos como los nobles, El rico y el pobre juntamente.

³både låga och höga, rika såväl som fattiga.

³Mi boca hablará sabiduría; Y el pensamiento de mi corazón inteligencia.

⁴Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

⁴Acomodaré á ejemplos mi oído: Declararé con el arpa mi enigma.

⁵Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

⁵¿Por qué he de temer en los días de adversidad, Cuando la iniquidad de mis insidiadores me cercare?

⁶Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

⁶Los que confían en sus haciendas, Y en la muchedumbre de sus riquezas se jactan,

⁷De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

⁷Ninguno de ellos podrá en manera alguna redimir al hermano, Ni dar á Dios su rescate.

⁸Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

⁸(Porque la redención de su vida es de gran precio, Y no se hará jamás;)

⁹För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

⁹Que viva adelante para siempre, Y nunca vea la sepultura.

¹⁰så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

¹⁰Pues se ve que mueren los sabios, Así como el insensato y el necio perecen, Y dejan á otros sus riquezas.

¹¹Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

¹¹En su interior tienen que sus casas serán eternas, Y sus habitaciones para generación y generación: Llamaron sus tierras de sus nombres.

¹²De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

¹²Mas el hombre no permanecerá en honra: Es semejante á las bestias que perecen.

¹³Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

¹³Este su camino es su locura: Con todo, corren sus descendientes por el dicho de ellos. (Selah.)

¹⁴Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

¹⁴Como rebaños serán puestos en la sepultura; La muerte se cebará en ellos; Y los rectos se enseñorearán de ellos por la mañana: Y se consumirá su bien parecer en el sepulcro de su morada.

¹⁵Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

¹⁵Empero Dios redimirá mi vida del poder de la sepultura, Cuando me tomará. (Selah.)

¹⁶Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

¹⁶No temas cuando se enriquece alguno, Cuando aumenta la gloria de su casa;

¹⁷Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

¹⁷Porque en muriendo no llevará nada, Ni descenderá tras él su gloria.

¹⁸Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

¹⁸Si bien mientras viviere, dirá dichosa á su alma: Y tú serás loado cuando bien te tratares.

¹⁹Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

¹⁹Entrará á la generación de sus padres: No verán luz para siempre.

²⁰En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

²⁰El hombre en honra que no entiende, Semejante es á las bestias que perecen.